O Herre, till vem skulle vi då gå hän

1. O Herre, till vem skulle vi då gå hän?
Du har ju det eviga livet. 
Du ensam bär tillnamnet Syndares Vän,
du ensam ditt blod för oss givit. 
Hur öde och tom vore inte vår jord, 
om inte vi hade ditt levande ord, 
som lyfter vår själ över aska och mull 
mot himmelens eviga höjder! 

2. O Herre, till vem skulle vi då gå hän, 
när sorgerna fyller vårt hjärta, 
när inte på jorden vi äger en vän, 
som mäktar att lindra vår smärta? 
Så stort att få fly till din öppnade famn! 
Du lindrar vår smärta och säger vårt namn. 
Till stormarna säger du: Tig och var still, 
och vindar och vågor dej lyder. 

3. När livskvällen kommer och solen går ned, 
fast ljus mer än förr jag behöver, 
jag bävande frågar vid dödsdalen bred: 
säg, vem ska nu hjälpa mej över? 
Jo, trygg kan jag gå genom dödsskuggans land,
när barnsligt jag lägger min skälvande hand 
i hans, som har gått genom dödsdalen förr 
och skingrat dess fasor och mörker.

Rättfärdighet i Jesu blod

1. Rättfärdighet i Jesu blod,
det skatten är och kronan min.
Ej finns en skönare klenod, 
//: så prydd jag går i himlen in ://

2. Med denna krona, denna skrud, 
som Jesus mej förvärvat har, 
jag vågar nalkas himlens Gud, 
//: som mej av nåd till barn upptar ://

3. Och denna sällhet övergår 
all jordisk lyckas tomma glans, 
och intet annat likhet får 
//: med Jesus Krist och bruden hans ://

4. O, skulle jag nu lyssna till 
all världens hot och svek och list, 
som endast mej bedraga vill 
//: och rycka mej från Jesus Krist? :// 

5. Nej, i all tid och evighet, 
o Jesus, jag nu hör dej till.
Jag litar på din trofasthet, 
//: att du mej aldrig släppa vill :// 

6. Din död, o Jesus, är mitt liv, 
din kärlek är min salighet; 
din kraft och nåd mitt hjärta giv 
//: och liva det till tacksamhet! ://

7. Må snart den dagen vara här,
då slöjan brister och jag får
för alltid se dej som du är
//: i evighetens jubelår ://

Vi kastar åter nätet

 


1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Nu skall du få höra

Alt. koral:



1. Nu skall du få höra
något som jag vet:
vi Guds barn får vara.
Vilken salighet!

2. Gud oss alla älskar,
vill att vi ska gå
vid hans hand så trygga,
tröst och krafter få.

3. När vi något illa
gjort så får vi be
till vår Gud i himlen
om förlåtelse.

4. Gud förlåter dem som
ångrar vad de gjort.
För all världens synder
Jesus straffet tog.

5. Vi får vara glada,
vi blir tröstade
av Guds helge Ande
som oss hjälp vill ge.

6. Kom då med bland barnen
som Guds egna är,
spring till fadersfamnen,
Gud vill ha dig där!

7. Vi Guds barn får vara
hela livet ut.
Gud till himlens glädje
för sitt barn till slut.

Text och alt. koral: Hakon Långström 1987 (41 år)

[publ. med tillstånd]

Väldig är Guds nåd över mej, över dej

Alt. koral:



1. Väldig är Guds nåd över mej, över dej,
ja, över syndare alla!
Gud försonat världen i Kristus med sej,
bedjande må vi nedfalla!
Synden är väl stor, men större är Guds nåd,
förrän världen grundlagts visste Herren råd:
ende Sonen skulle för syndare dö,
frälsa den brottsliga världen.

2. Under över under att detta har skett:
Kristus har dött i vårt ställe!
Sådan Gud som vår ingen någonsin sett;
krossat är djävulens välde.
Blodet plånat ut all världens syndamängd,
öppnat himlens port, som blev i Adam stängd.
Allt, ja allt är redo i Medlarens namn,
syndare, kom nu till Jesus!

3. Brottslig och fördömd inför varje Guds bud 
– var vill du räddningen finna? 
Ja, hur ska du kunna bestå inför Gud
eller hans salighet vinna? 
Du ej räddas kan, om nåd du ej tar mot; 
alla knän ska böjas invid Jesu fot. 
Böj dej då idag, medan frälsning dej bjuds, 
skynda, ja skynda till Jesus! 

4. Den till honom kommer han kastar ej ut; 
öppen hans famn står för alla. 
Dristigt inför honom ditt hjärta utgjut,
räds ej att honom åkalla. 
Han dej känner väl, han köpt dej som du är, 
därför ock din själ oändligt värde bär. 
Lämna då ditt hjärta åt Jesus just nu! 
Länge han därpå har väntat.

5. Tiden hastigt ilar, du rycks ju med makt
framåt mot okända öden.
Hur ska du väl möta vad Gud förelagt?
Alla är förelagt: döden.
Tiden är så kort, ack, vad du gör, gör snart,
kasta inte bort den nåd som underbart
Jesus dej förvärvat, den erbjuds dej än,
väldig den är över alla.

Sök inte hjälp hos andra

Alt. koral:
   

1. Sök inte hjälp hos andra,
så säger Herren Gud,
jag, jag vill med dej vandra,
dej lära mina bud.

2. Jag ensam kan bevara
i glädje och i sorg;
i känd och okänd fara
jag är din säkra borg.

3. Jag känner vad dej felar,
jag vet vad verk du är.
Jag tröstar, tuktar, helar
och i min famn dej bär.

4. Så lär att med mej vandra
och älska mina bud.
Men sök ej hjälp hos andra:
jag ensam är din Gud.

Se, döden är dödad och livet står opp

Alt. koral:


1. Se, döden är dödad och livet står opp,
men graven har blivit begraven!
Upp stiger nu Kristus, vår salighets hopp,
och strålar kring landen och haven.
Han djävulens välde och planer förstör
och löftet han givit till lösen han gör:
"Jag lever, och ni ska få leva!"

2. Min livsfurste steg med triumf ur sin grift
av egen gudomlig förmåga.
För döden han blivit ett dödande gift,
för helvetets plågor en plåga.
Han lever och dör ej i evighet mer,
och oss det gudomliga löftet han ger:
"Jag lever och ni ska få leva!"

3. Hur salig och helig är då inte den
som lott och delaktighet finner
i första uppståndelsen genom sin vän!
Den eviga döden ej vinner
i henne den ringaste ingång och makt,
ty Frälsaren Jesus har lovat och sagt:
"Jag lever och ni ska få leva!"

4. Så skall jag då leva, fast nu inte jag,
ty Kristus mitt liv själv har blivit.
Jag lever i tron till min Herres behag,
som livet och allt mej har givit.
Han själv är min glädje, mitt ljus och min tröst,
och ljuvligt försäkrar hans trofasta röst:
"Jag lever och ni ska få leva!"

5. Nu är du, o grav, som en skugga, ej mer,
en tid du min stofthydda täcker,
men då sej min Jesus i härlighet ter,
till liv han ock stoftet uppväcker.
Jag lägger mej frimodigt ner i min grift;
min Jesus själv sätter som gravöverskrift:
"Jag lever och ni ska få leva!"

Korset vill jag aldrig svika

Alt. koral:



1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.