Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar

Alt. mel:


(Kom med och sjung)

//: Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://
Lyft upp din blick,
var inte rädd,
sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://

1. En andlig strid står här idag,
och där samlas trupp mot trupp.
Men med Gud vi segrar, du och jag,
om vi inte i vårt hjärta ger upp.
Sjung tills vår Herres makt...

2. Vi går fram i kraft av Jesu blod,
av hans vittnesbörd, hans ord,
vi går fram i tro att Gud är god,
att vår frälsning är iordninggjord.
Sjung tills vår Herres makt...

Det var en man vars giriga håg

Alt. koral:



1. Det var en man 
vars giriga håg
ej aktade svett och möda,
allenast han 
vart ögonblick såg
sitt gods förökas och flöda.
Hans borg blev full
av silver och gull,
hans lador ej rymde hans gröda.

2. Han sade då 
med innerlig fröjd:
"Min levnads ro jag tillagar,
jag äta må 
och dricka förnöjd
och leva som mej behagar:
i många år
mitt goda förslår
till glädje och goda dagar."

3. Men Herren bjöd: 
"Du dåre, i natt
du samlas till dina fäder,
ditt överflöd, 
din hopade skatt
ej mer dej båtar och gläder."
Och dåren föll;
ej mer han behöll
än fyra multnande bräder.

4. Så har det gått, 
så skall det ock gå,
besinna det, unga och gamla.
En timlig lott 
kan inte bestå,
en jordisk hydda skall ramla.
Ja, lär er här 
hur vanskligt det är
att bättre skatter ej samla!

5. För egen törst, 
för kläder och glans,
i otid ej våndas och bäva.
Nej, kristna! först 
Guds rike och hans
rättfärdighet eftersträva!
Mot himlen, där 
vår rikedom är,
vårt hjärta alltid må stäva!

6. Och han, som där 
oss ämnar ett arv,
det ingen ifrån oss kan skilja,
ja, han som när 
den ringaste sparv
och kläder den minsta lilja,
sitt bröd oss ger
att dela med fler,
allt efter sin nådiga vilja. 

Glädjefyllda vi dej tillber

1. Glädjefyllda vi dej tillber,
glädjens Gud och kärlekens!
Hjärtan vecklas ut som blommor
i ditt solsken utan gräns.
Skingra moln av synd och ofrid,
upplös tvivlets dimmor väl -
källa till odödlig glädje,
fyll med himlens ljus var själ!

2. Dina verk med fröjd dej omger,
som en glimt av paradis,
stjärnor, änglar sjunger kring dej:
du är värdig lov och pris.
Fält och skogar, berg och dalar
blomsteräng och stormigt hav,
fåglars sång och bäckars lekar
prisar dej för vad du gav.

3. Du upplåter och förlåter,
du som ger och får vår tro,
källa till all livets glädje,
ocean av salig ro.
Fader, Broder, helig Ande,
du som är all kärleks höjd,
lär oss vad det är att älska,
lyft oss till gudomlig fröjd. 

4. Mänskobarn, stäm in så kören
fylls av folk från varje land!
Må oss Faderns kärlek samla,
Sonens fästa hand vid hand!
Andens kärlek rör oss framåt,
ger oss kraft i kamp så lång,
glad musik på väg mot solen,
livets sköna segersång! 

Den gyllne solens glans över jorden

1. Den gyllne solens glans över jorden 
lyser och leder, fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit och gryningen kommit, 
solen nu stiger och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna ser nu mitt öga, 
allt honom ärar för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma till honom ska komma, 
fria från bojor som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, Skaparen bringa 
pris till hans ära, till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, vår Herde han blivit, 
lovet till honom ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon han för oss sörjer, 
bär och välsignar, olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp eller vilan vi njuter 
är han oss nära och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, att du mig leder. 
Från nöd och fara fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster må bort från mig draga, 
tanke och gärning, låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, det har en ände. 
Havet må brusa, vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden har vikit för solen, 
allt vad jag längtar i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

[övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd]

Mitt hjärta, vak opp

Alt. koral:



1. Mitt hjärta, vak opp,
vak opp, du min ande, min själ och min kropp!
Se, mörkret nu skingrats på natthimlens tält
och solen går fram på sitt klarnande fält.
Så sov inte längre, men tacksam du må
till Skaparen gå!

2. Till Gud, som så väl
i natt dej bevarat till kropp och till själ, 
som runt om ditt läger satt änglar till vakt,
dej skyddat med faderlig kärlek och makt.
För detta med glädje nu tacka du bör,
det första du gör.

3. Dej, Gud, vare lov,
som över mej vakade medan jag sov,
så ingen förskräckelse, frestelse, nöd,
sorg, eld eller sjukdom mej sömnen förbjöd.
Jag låg i ditt sköte och faderligt skött
sov fridfullt och sött.

4. Din Ande mej giv
som stärker med Ordet mitt andliga liv,
så inte jag, dövad av världsbullrets ljud,
förargar min nästa, förtörnar dej, Gud.
Låt girighet, okyskhet, lågsinnad harm
ej bo i min barm.

5. Men giv att jag kan
mitt kall och min uppgift med lust ta mej an.
Giv hälsa och krafter och vishet och mod,
låt verkets fullbordan bli salig och god.
Begynnelsen vare, o Gud, på ditt ord
i Jesu namn gjord!

Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Gustaf Aulén, alt. A.H.