onsdag 26 december 2018

På vägarna ute i världen

 
Text: Britt G Hallqvist 
Musik: Egil Hovland

fredag 14 december 2018

Blomstra som en rosengård






1. Blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
öknar ska i Herrens vård
sköna stå som parker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter.

2. Stärk då alla svaga knän,
armar som sågs falla!
Sav går upp i vissna trän,
Gud vill nå oss alla,
resa upp vårt sjunkna mod,
värma upp vårt tröga blod,
ta vår sorg och fruktan!

3. Herren kommer, Gud med oss,
tron på honom väntar,
han på fienden går loss,
segern hem han hämtar. 
Allt han ordnar på så sätt:
satan får sin fulla rätt,
dubbel nåd får folket.

4. Blindas ögon öppnas då,
döva kan då höra,
de som inte orkat gå
glädjesprång ska göra,
den som förr var tyst och stum
sprider evangelium,
jublar till Guds ära.

5. Så i Herrens helgedom
skönt Jesaja spådde.
Tiden rann och dagen kom
som med liv oss nådde,
med Guds Son, med Frälsaren,
som gör folk av fallna än,
paradis av öknen.

6. Ära vare Fadern nu
med sin Son, sin like!
Han med Anden råder ju
i vårt himmelrike.
Döva som i tysthet led
öron får att höra med,
stumma läppar sjunger!

7. Sjung där marken än är hård
om vår Gud, den starke:
blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter!  

Gud är trofast, vare det din borgen



1. Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in!
Gud är trofast under glädjen, sorgen.
Du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han ska undanröja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, han ska styrka, stödja

och dej rädda undan stormens hot.

2. Gud är trofast, alla otrosdimmor
ska han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid!
Gud är trofast, sjung i evighet!

 

Vid Jesu hjärta, där är lugnt




1. Vid Jesu hjärta där är lugnt,
trots stormarna på jorden.
Trots allt som här kan bli mej tungt
är han min frid dock vorden.
Visst brusar djup än här, än där,
men över djupen han mej bär.
Vid Jesu hjärta, där är lugnt
trots stormarna på jorden.

2. Här kämpar kött och ande än
beständigt hårda strider.
Här segrar köttet ofta, men
det skall dock dö omsider.
Men, o, vad lidande och nöd!
En långsam död är korsets död.

Här kämpar kött och ande än
beständigt hårda strider.

3. Här vill det synas mången gång
som skulle allt gå under,
här blandas suckar i min sång,
o Herre, många stunder.
Men vid ditt hjärta inom kort
dör tidens alla missljud bort,
fastän det synes mången gång
som skulle allt gå under.

4. Du Herre, Herre, skall likväl
till slut behålla seger,
och blott i dej min arma själ
sin tröst och styrka äger.
Du skall fullborda vad du sagt,
jag litar på din nåd och makt.
Du Herre, Herre, skall likväl
till slut behålla seger!