Gud har oss skapat

+ näst sista strofen enligt originalet: 
I Guds församling, en öppen famn,
får vi gemenskap i Jesu namn.
Det är en nåd att få vara med,
som grenen växa i livets träd.

När dagen fylls av fågelsång

Text: Frank Kærgaard, sv övers Jan Arvid Hellström

Musik: Jan-Olof Kulander

Gud är inte liten

Sommarns dörr står nu på glänt

Sjung halleluja till vår Gud

Alt. tempo (Sydkorea):

//: Sjung halleluja till vår Gud! ://
//: Sjung halleluja! ://
Sjung halleluja till vår Gud!

//: Kristus har uppstått från sin grav! ://

//: Kristus har uppstått! ://

Kristus har uppstått från sin grav!

//: Anden utgjutits över oss! ://

//: Anden utgjutits! ://
Anden utgjutits över oss!

//: Sjung halleluja till vår Gud! ://
//: Sjung halleluja! ://

Sjung halleluja till vår Gud!

Vilken härlig dag!

Vilken härlig dag!
Tack gode Gud för vädret.
Vilken härlig dag!
Jag lever den för dej.
Vilken härlig dag!
Och allt blir bara bättre
ju mera jag ser
av allt som du mej ger.

Vår store Gud gör stora under - det största har han gjort med mej

Alt. koral:



1. Vår store Gud gör stora under -
det största har han gjort med mej,
för han har kastat mina synder
i nådehavet bakom sej.
Nu är jag Jesu Kristi brud
- o du förunderlige Gud!

2. Jag fattig är och sjuk och sårad
från huvudet och ända ner,
i Jesus är jag dock utkorad,
han sin rättfärdighet mej ger.
Till evig död jag skyldig var,
men för hans skull är Gud min far.

3. Nu får jag vila vid hans hjärta,
för honom är jag inte blyg.
Här blir det ofta nöd och smärta,
och tårar tränger fram i smyg.
Men då jag talar med min vän,
blir allt så ljust och gott igen.

4. Ibland jag tvivlar och befarar
att allt är självbedrägeri.
Min helgelse tycks inte svara
mot bilden av en frälst och fri.
Men också när jag känner så,
får jag med allt till Jesus gå.

5. Så länge jag är kvar i livet
gör synden möda och besvär.
Jag dålig var, har värre blivit,
ser mer och mer hur ond jag är.
Och ändå är jag Jesu brud -
o du förunderlige Gud!

6. Men käre Herre, mej bevara
i ödmjukhet för varje dag,
ty satan ingen möda sparar
och ofta blir det hårda tag.
I striden var mitt värn och stöd!
Jag vill stå trofast till min död.

7. Och när jag hemma står för tronen,
när jag min brudgum skåda får,
när han mej räcker livets krona,
när jag på himlens gator går,
jag sjunger, klädd i helig skrud:
O, du förunderlige Gud!

Text. Per Nordsletten 1891 (54 år), sv. övers. A.H. 1990, 1991

Låt mig se det stora i det lilla

Vakna för att Herren tjäna

Ära åt Gud

Ni syskon, när vägen blir mörk eller lång (Bäst är att sjungande gå)

1. Ni syskon, om vägen tycks ödslig och lång, 
gå sjungande framåt ändå. 
För djävulen flyr för vår trosfriska sång, 
men glad lyssnar Jesus därpå. 
Ja, bäst är att sjungande gå, 
ja, bäst är att sjungande gå. 
Vårt mål är ju himlen, så härligt och stort! 
Ja, bäst är att sjungande gå. 

2. Beläggs vi likt Petrus med bojor och band, 
vi ännu kan sjungande gå. 
Vi vet att Guds trofasta heliga hand
kan göra oss fria ändå.
Ja, bäst är att sjungande gå...

3. Förföljs vi och frestas vi dag liksom natt, 
gå sjungande framåt ändå! 
När Paulus och Silas i fängelset satt, 
de sjöng så att folk hörde på. 
Ja, bäst är att sjungande gå...

4. När Daniel till lejonen kastades ner, 
nog sjöng han och bad han ändå! 
Är hjärtat pånyttfött och samvetet rent,
ja, då kan man sjungande gå.
För bäst är att sjungande gå...

Du är en god Gud

Du är min nådastol