Jorden är ett klot

1. Jorden är ett klot,

rund som en boll,

svävar i det blå,

Gud har ordnat så.

2. Först var jorden röd,

het och varm av glöd.

Kall och hård som sten,

det blev jorden sen.

3. Men vad händer då?

Vatten friskt och klart

finns på jorden snart.

Gud har ordnat så.

4. Solen gul och god

värmer vår jord.

Grön blir jorden då.

Gud har ordnat så.

5. Djur av alla slag,

stora och små

och mittemellan.

Gud har ordnat så.

6. Människor kom sen,

kvinnor och män.
Barn blev det då.

Gud har ordnat så.

7. Nya friska tag,

men var sjunde dag,

vila får vi då.

Gud har ordnat så.

Bered nu vägen för Herren, din Gud

//: Bered nu vägen för Herren, din Gud,

bered nu vägen för Herren, din Gud ://

Tvång att tro, det önskar dårar

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

Ja, vi elsker

1. Ja, vi elsker dette landet 

som det stiger frem 

furet, værbitt, over vannet 

med de tusen hjem. 

Elsker, elsker det og tenker 

på vår far og mor 

og den saganatt som senker 

drømme på vår jord,

og den saganatt som senker 

senker drømme på vår jord. 

2. Norske mann i hus og hytte,

tak din store Gud! 

Landet ville han beskytte 

skjønt det mørkt så ut. 

Alt hva fedrene har kjempet, 

mødrene har grett, 

har den Herre stille lempet 

så vi vant vår rett,

har den Herre stille lempet,

så vi vant, vi vant vår rett. 

3. Ja, vi elsker dette landet 

som det stiger frem 

furet, værbitt, over vannet 

med de tusen hjem. 

Og som fedres kamp har hevet 

det av nød til seir 

også vi når det blir krevet 

for dets fred slår leir, 

også vi når det blir krevet 

for dets fred, dess fred slår leir.

En torr och kall vår

1. En torr och kall vår 

gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälp, du som rår! 

Se, våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, 

förbarma! 

Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

2. Gott majregn oss giv, 

låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, 

låt frosten ej mer
de späda blomstrena tukta!
Var nådig, 

var rådig! 

För dem jag ber,
som Herren tjänar och fruktar.

3. Låt vädret så kallt 

och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
låt åkern så stolt 

ej kommas så vid,
att han ej bonden kan föda!
Bevara 

från fara 

i allan tid
den späda markernas gröda!

4. Låt himmelens port 

utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
låt höra oss fort 

skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Låt sjunga 

de unga 

med stämmor mång!
Låt barnen dansa och niga!

5. Giv glädje och tröst, 

låt lärkan ej dö,
låt leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst 

på Sveriges ö,
som nu så sorgligt hörs tala!
Giv sommar 

som blommar, 

giv gott grönt hö,
låt göken ropa och gala!

6. Gör dagen oss lång, 

gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång 

den fågel som har
tyst varit vintern så kalla!
Låt klinga, 

låt springa 

mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!

7. Ja, ljuvliga sol, 

de fattigas vän,

som ej din värme vill spara,

kom hit som fjol

med sommar igen,

låt köld och ensamhet fara.

Nu längtar,

nu trängtar

båd kvinnor och män

att gå i solskenet klara.

8. Släpp boskap i vall, 

lös oxen ur bås,
driv fä och fänad åt skogen!
Låt öken få stall 

in under Guds lås,
låt bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig 

gör lustig, 

låt säden fås
av åkern ymnig och mogen!
 

9. På blomster och löv 

låt stimma de bin,
som bildar honungen söta!
Men snart blir man döv 

av buller och skrin,
där man krigshärar får möta.
Still´ vreden, 

giv freden, 

Gud, stå oss bi,
som bäst kan fienden stöta!

10. Vi har ju, o Gud, 

dig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vill dina bud 

med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Låt falla 

nu alla 

din vredes hot,
och dämpa vad oss kan dåra!

11. Ja, dämpa det ner, 

din gåva oss lär
all tid rätt nyttja och bruka!
Till slut jag dig ber, 

hjälp deras besvär,
som gästfritt borden vill duka
och hjälper, 

ej stjälper 

den hand, som bär
en tom och sönderspräckt kruka!

 

Anders Carl Rutström 300 år: Vår Herres Jesu Kristi Gud

 

1. Vår Herres Jesu Kristi Gud 
och härlighetens Fader, 
lär oss i tid ta nådens bud 
med himlens lönegrader.
Ja, led oss du från världens torg 
till verket i din vingårdsborg, 
där vi din godhet möter. 

2. Lär oss din nåd och kärlek se 
och blott på nåden yrka.
Låt oss som svaga syndare 
få motta liv och styrka  
av livets träd, du Jesus själv, 
som står vid nådens klara älv 
till hela världens hälsa. 

3. Behåll ditt trogna arbetsfolk 
av idel nåd vid grunden! 
Din helge Ande, nådens tolk, 
erinre dem den stunden, 
när du som en husbonde from
vill ge envar den nåd och dom
som du har lovat. Amen!