O Kristus, Konung, Frälsare

 

1. O Kristus, Konung, Frälsare

och hela världens Skapare,

av nåd ta mot vår bön idag,

vårt lov må bli dej till behag!

2. Din rika nåd, din bittra nöd,

då du för oss led korsets död, 

de hårda banden sönderskar,

som mänskan alltsen Adam bar.

3. Ja, fast du skapat stjärnors här

i köttet du dock kommen är,

och större smärta här du bar,

än någon mänskas nånsin var.

4. Att du blev fängslad gjorde så

att vi får ut i frihet gå.

Och skulden som oändlig var

hos Gud du nu betalat har.

5. På korset var du spikad fast,

av bävan likväl jorden brast

och mörker låg kring land och hav

när du din anda här uppgav.

6. Nu sitter du med segerfröjd

på Faderns tron i himlens höjd.

Men med din Ande är du här,

du som vår Gud och Konung är!

I Adam har jag ormen lytt

1. I Adam har jag ormen lytt,

fördömd jag är av lagen,

men blev i dopet född på nytt,

till barn av Herren tagen.

Han tog mej upp i nådens famn,

den dag jag döptes i hans namn.

Han är min rätte Fader.

2. O Jesus Kristus, du Guds Lamm,

du som för synder mina

ett offer blev på korsets stam

och utstod dödens pina,

låt det nu ständigt bli min tröst

att jag av dej är återlöst

och döpt till din förening.

3. Du helge Ande, vittne bär

att jag, fast helt ovärdig,

igenom tron på Jesus är

dock inför Gud rättfärdig.

Hjälp mej att stå ur synden opp,

mot himlen rikta in mitt lopp

och livets krona vinna.

Minuten ganska snällt försvinner

Alt. (trol. mer ursprunglig) koralvariant: 

Minuten ganska snällt försvinner, 

en timmas tid går hastigt bort. 

En dag som strömmen snart bortrinner, 

en veckas lopp är mycket kort. 

En månad går, och året skrider, 

tänk, vandringsman, hur tiden lider! 

På tiden följer död, men vet: 

på döden följer evighet.

Tack, hjälp och förlåt

Förrän mänskostämmor hördes

1. Förrän mänskostämmor hördes 

och förrän mänskohjärtan rördes 

av Herrens salighet och nåd,

stod det tusen sinom tusen

omkring Guds tron i himlaljuset

och tillbad Herrens makt och råd.

Med sköna lovsångsljud

de visade för Gud

sin förtjusning

och skylande

sitt ansikte

knäböjde för sin Skapare.

2. Kring den tron där Herren bjuder

ett helig, helig, helig ljuder

från änglars här i evighet.

Gud sin hyllning vill de bära,

ty endast honom tillhör ära

och rike, makt och härlighet.

De tjänar Herren Gud

och lyder helt hans bud.

Deras prydnad

är helighet

och hörsamhet,

ja, både kraft och ödmjukhet.

3. Änglar även här får vara,

som vinden, ja, som blixten fara

i ljuvligt och lycksaligt kall.

Till den frommes tjänst de ilar,

beskyddar honom när han vilar,

bevarar sen hans fot från fall.

Och när från synden kom

en själ som vände om

och benådas,

då sjunger de:

Förbarmare,

dej pris och tack och ära ske!

4. Gud, med dina änglahärar

ska de som dej av hjärtat ärar

få evigt glädja sej en gång!

Burna hem på deras händer

får de med dem i fridens länder

uppstämma segerns jubelsång.

Ja, den som troget går

i deras ljusa spår

genom världen

ska ren och skär

och salig där

med dem få se dej som du är!