Om än änglars språk jag talar

1. Om än änglars språk jag kunde
men ej hade kärlek,
som en skrällande cymbal jag vore,
bara malm som ekar.
Gud är kärlek, du och jag
får ta mot den varje dag.
Sjung då, om Guds kärlek sjung,
låt den lyfta, bära!

2. Om jag gåve allt jag ägde,
ja, mej själv till offer,
men det skedde utan äkta kärlek,
hjälpte det mej inte.
Kärleken är tålig, mild,
gläds åt sanning, rätt och frid.
Den fördrar och hoppas allt
och förblir för evigt.

3. Här vår kunskap är begränsad
och en gång ska glömmas,
tungotalet, profetians gåva
också ska försvinna.
Tro och hopp och kärlek står
lika nya år från år,
dessa tre, men störst av dem,
det är ändå kärleken!