Så vandrar vi all världens väg

1. Så vandrar vi all världens väg,
den ena med den andra.
Vem än du är, nu överväg
varthän du snart ska vandra!
Du bygger hus, du vill ha ro:
se här det hus där du ska bo,
den bädd där du ska vila!

2. Se, graven öppnas och din vän
ner i dess djup försvinner.
Han kommer ej till dej igen,
men snart du honom hinner.
Snart vilar våra kalla ben
och sommarns fläkt och solens sken
ska dem ej mer uppliva.

3. Men han som oss till livet väckt
ska välta undan stenen
och liva med sin Andes fläkt
en gång de kalla benen.
Vid skenet av hans härlighet
ska ära och odödlighet
hans trogna barn bekröna.

4. O må vi här till Guds behag
så på hans vägar vandra,
att i vår Faders hus en dag
vi återser varandra!
Den frommes prövning är ej lång;
hans död är blott en övergång
till liv förutan like.