Se, över allt den räcker

 

1. Se, över allt den räcker,
din allmakt, Herre Gud.
Till liv du blomstren väcker,
de vissnar på ditt bud.
Du fälten skönt bekläder,
så de sin grönska bär.
Du dem till skörd bereder,
när så din vilja är.

2. Så till förvandling skrider
den ljusa sommardag.
Så växlar årets tider
allt efter ditt behag.
Men du i allt som sker oss
är den du alltid var,
den nåd du, Herre, ger oss
ej någon växling har.

3. I alla våra öden
o Herre, hos oss bo,
i livet och i döden 
ge styrka åt vår tro.
Vad än som här oss händer
det slutar väl till sist,
när vi till dej oss vänder
i Sonen, Jesus Krist.

4. Som himlens stjärna blänker
dess klarare ju mer
sej höstens mörker sänker
kring våra bygder ner,
så giv, när sorgen finner
ett hemvist i vårt hus,
att klarare då brinner
för oss, o Gud, ditt ljus.

5. När vi har mognat alla
till skörd för dödens hand,
för att som säden falla
på åkermannens land,
vi ber att du oss bärgar
hem till din glädje då,
där stormar inte härjar,
där friden ska bestå.