Med sin alabasterflaska

1.  Med sin alabasterflaska,
fylld med bästa smörjelsen, 
ville kvinnan överraska
Mästaren, sin bäste vän.
Hon som sett sin synd med smärta
gick med varmt och tacksamt hjärta
dit där Jesus låg till bords.


2. Kvinnan rodnande om kinden
flaskan genast sönderbröt,
oljan lätt och snabbt som vinden
över Herrens fötter göt;
heta tårar samma kvinna
lät på Herrens fötter rinna,
torkade dem med sitt hår.

3. Även jag ibland, likt henne,
känner sorg och bävan stor,
käre Herre, när jag vänder
mej till dej vid nådens bord,
rodnar, bleknar i min vånda,
bönesuckarna blir många:
ta mej än en gång emot!

4. Himlen sej till jorden böjde,
när du blev en kvinnas son,
du som henne så upphöjde,
synd och död lyft upp mej från!
Du som gav ditt liv för alla,
döm mej ej med läppar kalla,
göm mej i din kärlek stor!

5. Mina synder, svarta, tomma, 
bottenlösa tycks de stå,
men din nåd och dina domar
dem i djuphet övergår.
Du som ger mej livet åter
och så mycket mej förlåter,
evigt vill jag älska dej!