Soldater och tempelvakt går över Kidron

1. Soldater och tempelvakt går över Kidron
med svärd och med stavar, med facklor och bloss.
De kommer att gripa den man som av Sion
har dömts till att pinas, att dödas, förgås.
Han brutit mot fädernas stadgar och lagar,
nu kommit den sista av Mästarens dagar.

2. I skuggan av träden den väntar, den skara
som följde sin Mästare, sin galilé.
De somnat av sorg, de har inget att svara
sin Herre, som satt dem att vaka och be.
Ett svärd, gömt i manteln, är allt de kan bjuda
till hjälp åt den jagade fursten av Juda.

3. Då träder han fram, ut ur skuggan, i ljuset,
en konung av Juda, i ord och gestalt.
Soldaterna stelnar och faller i gruset
vid ljudet av rösten, som stormar befallt.
Han spörjande blicken mot Judas nu vänder
och lämnar sig frivilligt i deras händer.

4. O, undran och skräck, nu min Herre är tagen
till fånga av Israels präster och råd.
Till döden han dömts av de män som har lagen,
i skärtorsdagsnatten, ett nattmörkrets dåd.
Men Fadern, som också i natten regerar,
i Frälsarens lidande dock triumferar.

5. Den man som de dömt men de alls inte känner
är världarnas Herre och Skaparens Son.
Hans hemlighet stor uppenbarats för vänner,
blir känd för all världen vid domsdagens dån.
Men nu som Guds Lamm han mot korset sig vänder,
hans vänner är borta och bundna hans händer.

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd