Nu är du förd, du lilla

1. Nu är du förd, du lilla,
till Herrens örtagård.
Ej längre gör dej illa
vår vinter, kall och hård.
Du står bland evigt unga
vid Guds och Lammets tron,
och salig får du sjunga
med barnets klara ton.

2. Jag unnar dej din lycka
och längtar dit i tro
där ingen sorg ska trycka
och inga törnen gro.
Där ingen blomma härjas
i Edens rosenvår,
dit har du nu fått bärgas
i stilla barnaår.

3. I bättre faderssköte
du där beskyddad är;
det blir ett saligt möte
när vi får råkas där
och med varandra skåda
Guds rikes härlighet,
och dela hemmet båda
hos Gud i evighet.