Det går en man från nådens port

1. Det går en man från nådens port
med glädje fylld från höjden!
Som dagg i solen dunstat bort
den smärta honom böjde.
Han har vid Herrens hjärta rört,
hans ångers bön har Herren hört,
hans syndaskuld är struken.

2. Hur går det till att denne man,
då nu sin bror han möter,
i hat och syndig vredes brand
den andre från sej stöter?
Nu han åt satan handen räckt,
sej ut ur nådens rike sträckt,
för Herrens dom han faller.

3. Upp, kära kristna, vaka, bed,
er väg är full av fara!
En oförsonlig håg dras ned
i mörkrets hårda snara.
Har själv du funnit nåd hos Gud,
förlåt din bror, så är Guds bud,
sju gånger sjuttio gånger! 

4. Betänk vad Gud för dej har gjort!
Hans nåd du aldrig svike,
så att han måste visa bort
dej från sin kärleks rike. 
O Gud, vår hårdhet övervinn,
så vi går med vårt syskon in
i nådens famn och värme!