Förrän mänskostämmor hördes

1. Förrän mänskostämmor hördes
och förrän mänskohjärtan rördes
av Herrens salighet och nåd,
stod det tusen sinom tusen
omkring Guds tron i himlaljuset
och tillbad Herrens råd.
Med sköna lovsångsljud
de visade för Gud
sin förtjusning
och skylande
sitt ansikte
knäböjde för sin Skapare.

2. Kring den tron där Herren bjuder
ett helig, helig, helig ljuder
från änglars här i evighet.
Gud sin hyllning vill de bära,
ty endast honom tillhör ära
och rike, makt och härlighet.
De tjänar Herren Gud
och lyder helt hans bud.
Deras prydnad
är helighet
och hörsamhet,
ja, både kraft och ödmjukhet.

3. Änglar även här får vara,
som vinden, ja, som blixten fara
i ljuvligt och lycksaligt kall.
Till den frommes tjänst de ilar,
beskyddar honom när han vilar,
bevarar sen hans fot från fall.
Och när från synden kom
en själ som vände om
och benådas,
då sjunger de:
Förbarmare,
dej pris och tack och ära ske!

4. Gud, med dina änglahärar
ska de som dej av hjärtat ärar
få evigt glädja sej en gång!
Burna hem på deras händer
får de med dem i fridens länder
uppstämma segerns jubelsång.
Ja, den som troget går
i deras ljusa spår
genom världen
ska ren och skär
och salig där
med dem dej skåda som du är!