Stilla, ljuvlig, underbar

1. Stilla, ljuvlig, underbar 
väller fram en källa klar.
Fadershjärtats varma slag 
driver ådran dag för dag. 
Fjärran, dold den källan låg, 
men likväl dess friska våg 
//: till de fallna väg sig bröt, 
frid i deras hjärtan göt :// 

2. Törstande får dricka här, 
liv åt döda hon beskär; 
svalka, läkedom och tröst 
skänker hon ett krossat bröst.
Törstar du, så kom i dag, 
drick i djupa, fulla drag, 
//: du skall finna redan här
huru ljuvlig Herren är! :// 

3. Till envar, till hög och låg, 
banar sig dess klara våg 
för att även på sin färd 
hinna hedningarnas värld. 
Så hon liv och salighet 
bjuder åt en mänsklighet, 
//: som helt hjälplös får förgås, 
om den av dess våg ej nås. :// 

4. Och envar, som druckit har 
av den källan underbar, 
skall i härlighetens land 
bo vid själva flodens strand, 
där man inga tårar ser, 
där man ej skall törsta mer, 
//: där man evigt dricka skall 
av den källans rika svall. ://