att du en anfäktad själ
aldrig ser på med förakt,
makalösa kärleks makt!
2. Då när mörkret griper an,
så jag knappast tänka kan,
och du fjärran visar dej,
ha medömkan dock med mej!
3. Fräls mej då, o Jesus kär,
du som vet hur svag jag är,
du som kom med hjälp hit ned,
fast vi hade gjort dej vred.
4. Styrk mej att för Himlens skatt
strida manligt dag och natt,
tro dess mer, när Tron ser ut
som hon hade tagit slut.
5. Hjälp mej, Gud, att nu stå fast,
så ej otrons stygga last
snärjer mej i sina garn,
nej, o Jesus, styrk ditt barn.
6. Syskon, vi på löftets mark
har Försvararen så stark.
Stärk oss, du vår styrka god,
hjälp oss strida med gott mod.
7. Vi går fram och ser oss ej
mer tillbaka, nej, o nej!
Ljuv är här varenda tår,
när man gråtit, fröjd man får.
8. Vi som har hans sötma rönt,
vi som vet vad det är skönt,
vi ska höra honom till,
kosta vad det kosta vill.
9. Vi ska offra själ och kropp,
vi må inte mer ge opp,
vi ska gärna strida här,
ända tills vi kronan bär.
10. Om min nöd är nog så stor,
Gud ske lov! jag likväl tror,
att det undret aldrig sker,
att mej Jesus överger.
11. Han kan visa sej ibland
liksom borta, men sin hand
räcker han snart ut igen,
ropar: Här är jag, min vän!
12. Jag väl märker mycken brist,
varje stund jag syndar visst.
Ack, min synd är stor och svår,
men din nåd allt övergår.
13. Ja, den är en grundlös sjö,
på densamma vill jag dö.
Väl den själ, som nåd begär,
och om nåden aktsam är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar