Säll är den som hoppas uppå Herren

1. Säll är den som hoppas uppå Herran
med en barnslig tro som Abraham.
Ty han trodde där allt hopp var fjärran,
och han aldrig, aldrig kom på skam.
Säll är den som med ett trofast hjärta
vandrar stadigt i sin Herres bud
och i prövningarnas bittra smärta
tyst och stilla bidar inför Gud.

2. Bibeln hjältar fick sej inte sola
mitt i lycka, rikedom och prakt.
Nej, de fostrades i korsets skola
till att känna himmelrikets makt.
Sedan kunde de beträda färden
som sin Herres trogna sändebud,
med en tro som skakade på världen,
i en ödmjuk ande inför Gud.

3. Den som han till ära vill upphöja
måste grundligt förödmjukas först.
Den sej måste allra djupast böja
som i Kristi rike ska bli störst.
Herren sina mest förtrogna vänner
härliggjorde genom bitter nöd.
Den som ljuvast Jesu kärlek känner
mest har smakat egna jagets död.

4. O, så hoppas, hoppas då på Herren!
Frukta ej du lilla klena hjord!
Att förtvivla, vare det dej fjärran,
lev i Gud och lita på hans ord!
Halleluja, varje prövning fortar,
skyndar på en segerhjältes färd,
tills han föres genom äreportar
in i evighetens ljusa värld.