Herre, ditt ord är mitt fäste i nöden

1. Herre, ditt ord är mitt fäste i nöden,
om den ock vore än aldrig så svår.
Själv har du sagt, att i livet och döden
ständigt på ordet förtrösta jag får!

2. Herre, du själv är min starkhet allena, 
liksom du själv min rättfärdighet är,
ingen, nej ingen mej då kan förmena
rätt till det rike vår Far ger oss här!

3. Herre, än är jag en främling i världen,
vandringens mödor, de varar ännu.
Men på den villande, farliga färden
följ mej och led mej, min Frälsare, du!

4. Herre, håll alltid mej fast vid det ena,
så att jag fruktar och älskar blott dej,
villig i anden att lyda och tjäna
dej, som så kärleksfullt först tjänat mej!