Vakna upp, en stämma bjuder

                    

1. Vakna upp! en stämma bjuder

som mäktig och högtidlig ljuder

till alla gravars djup en gång.

Vakna upp! Stå upp, ni döda,

som glömmer tidens vedermöda

i dödens dvala, stum och lång.

Guds röst nu väcker er,

ty natten är ej mer,

dagen kommer!

Den sista dag,

den största dag,

den kommer efter Guds behag.

2. Jord och hav och himlar bävar

och ner Guds goda änglar svävar.

Han kommer, Gud och Mänskoson.

Djupen öppnas, berg ses falla

och Adams barn församlas alla

med hopp och fruktan kring hans tron.

Här blir det fröjd och gråt:

han ska dem skilja åt

som en herde.

De trogna då

ska kronan få,

men bort de onda måste gå.

3. Jesus, mej din ankomst gläder,

där jag i dina fotspår träder

på törnestig, av sorger böjd.

Törnet byter du mot palmer

och sorgerop mot glädjepsalmer,

min grav, den byts mot liv och fröjd.

Om än av mödan trött

en stund jag sovit sött

i dess skugga,

jag glöms dock ej,

du väcker mej

till evig frid och fröjd hos dej.