Det ringer till vila och veckan går ut

1. Det ringer till vila och veckan går ut.
Guds sabbat sej nalkar och mödan tar slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådens gåvor i nödens tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mej din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ja, öppna mej ögonen, Gud, för ditt ord,
som håller då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen den längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dej och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge, så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mej, om, Herre, ej du
mot mej var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så inrikta mej,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dej.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud,
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.