Min Frälsare, vad själave

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna av Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min fara från mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga,

själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden.