Såsom hjorten häftigt längtar

1. Såsom hjorten häftigt längtar
efter friska källans flod,
så mitt trötta hjärta trängtar
efter Gud som är så god.
Själen törstar, vänder sej,
Herre, Herre, efter dej.
När ska åter du behaga
skänka glädje åt de svaga?

2. Jag mitt bröd med tårar fuktar,
blandar upp min dryck med gråt
i en värld som dej ej fruktar 
men som döljer synd med ståt,
där ej mer din frid och ro,
bara jäkt och kiv tycks bo.
Styggelse kan där bedrivas
men rättfärdighet ej trivas.

3. Ej ditt hus nu folket gläder: 
öde står den helga ort
där de fromma mödrar, fäder 
sökt och funnit himlens port.
Med din stav som sviker ej, 
du dem förde hem till dej; 
deras barn, ifrån dej vikna, 
hjordar utan herde liknar. 

4. Men jag skall ej jämt bedrövas,
än är du vår Gud och vän. 
Du som nu mej låter prövas, 
är vår gode Fader än. 
Trygg i bön för folk och land
vill jag vandra vid din hand, 
tills de dina, evigt unga
får din nåd och makt besjunga.