Du gav mig, o Herre, en teg av din jord

1. Du gav mej, o Herre, en del av din jord
som jag nu min egen får kalla.
Du gav mej en uppgift och bröd på mitt bord,
här lever jag trygg på ditt mäktiga ord,
fast tiden kan växla och svalla.
Här reddes mitt bo,
här har jag min ro
och får i din hand mej befalla.

2. Så lär mej att motta, o Gud, ur din hand
välsignelsens dagliga gåva,
att tacka för regnet som vattnar mitt land,
för solsken och värme vid sommarens strand,
för skörd och för näring dej lova.
Vad mäktar väl jag?
Din vilja är lag;
det växer fast vi måste sova.

3. Så lär mej då också att dej till behag
förvalta det pund mej blev givet,
att fylla med frimodig gärning min dag,
att hjälpa och värna om den som är svag,
att älska, för därav går livet.
Och ge mej till sist
ett namn, Herre Krist,
som är i din livsbok inskrivet.