Skall jag mitt hjärtas tro bekänna

1. Skall jag mitt hjärtas tro bekänna,
så är min otros jämmer slut.
Min stora glädje är nu denna
att världens furste kastats ut.
Jag är i Lammets död och blod
nog salig, helig, ren och god.

2. Jag nekar ej att jag har brutit
förbundet och förstört min del,
jag länge nog hans nåd förskjutit
och gjort vart ögonblick ett fel,
men är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.

3. Se, därav räknar jag min lycka,
att Jesus själv till grund är lagd.
Skall någonting mitt hjärta trycka,
skall jag för lagen gå försagd,
när jag är Herrens ögonsten,
i Jesu blod som himlen ren?

4. Så är jag nöjd i själ och sinne.
Min Jesus mer än Adam är.
Guds Ande vittnar ock därinne
att jag, som barn, är Fadern kär.
Jag gör som Luther skrev till mej:
"Var man må nu väl glädja sej."

5. Bort därför, satan, synden, döden!
Jag ler åt allt ert tyranni.
Ligg själva kvar i avgrundsglöden,
men mej har Frälsaren gjort fri.
Jag vilar trygg i Jesu famn,
besegra honom, om ni kan!