Jesus, djupa såren dina

1. Jesus, djupa såren dina,
dina kval, din bittra död
ger mej alla dagar mina
tröst i kropps- och själanöd.
Faller något ont mej in
tänker jag på pinan din,
därav kan jag se och hämta
att man ej med synd ska skämta.

2. Vill då sej i vällust göda
ett fördärvat kött och blod,
minns jag strax din svett, den röda,
som förtar mitt övermod.
Om jag satans lockrop hör,
till mitt hjärtas sköld jag gör
din förtjänst, den nåderika,
och då måste satan vika.

3. Vill så världen hjärtat föra
på den väg som från dej går,
själens frid och hopp förstöra,
ser jag upp på dina sår,
törnet som dej stinger vasst,
korset där du naglas fast -
så kan jag i andakt vara,
ont begär då måste fara.  

4. Jag mitt hopp till dej nu ställer,
du min tillflykt, Gud och man.
Med din död du döden fäller,
den mej inte skada kan.
Nu i dej jag äger del,
skydd och hälsa utan fel,
ja, din nåd i nöden räcker
och från döden mej uppväcker.

5. Har jag dej i hjärtat inne,
du all godhets källa vid,
ingen sveda når mitt sinne,
ingen oro stör min frid.
Herre Jesus, har jag dej,
då ska inget fattas mej.
Den sitt allt i dej har funnit,
den har lyckligt övervunnit.