O visdom, rikedom och makt att oss benåda

Alt. koral:


Alt. koral:



1. O visdom, rikedom och makt att oss benåda,
som Gud i Kristus gjort för världen uppenbar,
då Adam och hans ätt var stadd i evig våda
och borde döden dö, som sagt och stadgat var.
I dödens länder
det stora händer,
att Skaparen beslöt bli mänskors bror och far.
Till följd av mänskans fall
gudomens fullhet all
lekamligen i Kristus skulle bo, och så
kan mänskan livet hon förverkat återfå.

2. Ty Gud i Kristus var till sin och vår försoning,
och gjord till synd för oss han straffas och han dör.
Att reda dödens barn ett rum i livets boning,
betalar han för allt han ej betala bör.
Han lyder lagen,
han lider slagen,
ja, såren den på fårens höge herde gör.
Han våra bördor bär,
Guds nåd alltsammans är,
Gud föds och växer, lider, dör, begravs, uppstår
och så blir himlen, nåden, saligheten vår.

3. Så står som Herren fast vårt nådeval, vår lycka,
ty den är evigt byggd på en fullkomlig grund.
Ni arma mänskobarn, som vill Guds ord förrycka
och kväljer livets dom i en osalig stund:
nog borde jorden
ta Gud på orden,
ju förr dess hellre gå med Herren i förbund?
Vill ännu Israel
bli en egyptisk träl,
ja, eller vandra öknen runt i fyrtio år,
där man för otrons skull på samma ställe står?

4. En sådan tid har jag med många fått erfara,
du torra ökenland, du tunga träldomshus!
En obeskrivlig nåd det måste sägas vara,
att ändå kallas till Guds underbara ljus
och, fast ovärdig,
likväl rättfärdig
anses på grund av Jesu blod! Ett stoft och grus
blir Herrens anförvant,
och han dess liv och pant,
grundvalen till rättfärdighet och helgelse.
Kan tid och evighet nog ära därför ge?