Än ett år nu i sitt sköte

1. Än ett år nu i sitt sköte
oss en mängd av dagar bär,
som vi ska få gå till mötes,
om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.

2. Men begär ej, mask i gruset,
att hans dolda råd förstå.
Varje morgonväkt med ljuset
goda gåvor till oss går,
varje natt vid vilans bädd
vakar Gud, i mörker klädd.

3. Herrens nåd i solens låga
sprids från himlens klara fält,
skiftar härlig i den båge
han i mörka molnen ställt,
ty han tänker varje stund
just på oss och sitt förbund.

4. Herrens öga aldrig blundar,
varje dag han sett och ser,
den som var och den som stundar,
vad vill jag då veta mer?
Han sett allt som döljer sej,
vägen stakat ut för mej.

5. Ej en framtid mej betungar,
jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
kläder liljan i dess skrud.
Skall han mej förgäta? Nej,
han de sina glömmer ej.

6. Israel på honom trodde,
då han genom öknen drog.
Gud i tält med Aron bodde
och hans folk då ägde nog.
Det sitt bröd från himlen fick
och ur klippan tog sin dryck.

7. Döden bör mej ej förfära
om han möter mej i år,
att en skörd för himlen skära
i Guds ärende han går,
himlens portar då slås opp,
målet för mitt trogna hopp.

8. Jag kan trygg vid Herren vila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ilar,
ty han är min fasta borg.
Han min starka klippa är,
trygg mitt hus jag bygger där.