Var jag går i skogar, berg och dalar

1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god - väl var han döder,
men han lever i all evighet.
//: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi för evigt kan behöva,
allt jag saknar har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
Visst försvinner ofta vännen kära,
men han sade själv: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://