Ja, kände du, Herre, den darrande hand

 


1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
//: då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! ://

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
//: du hör också bön som ur djupaste djup 
än stiger till dej utan ord ://

3. Och sa du då: "Gå nu, min dotter, i frid, 
din tro har fått hjälpa dej!" 
så viskar du än med din ljuvliga röst 
de orden jämväl till mej, 
//: och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter, ja, själv du den bär ://

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
//: Allt gott är av dej och du gör allting väl 
- pris, ära och tack tillhör dej! ://