Gav hårdaste klippan den klaraste ström

1. Gav hårdaste klippan den klaraste ström,
fick manna från himmelen regna,
långt mera är Jesus, min broder, för öm
att inte fullkomligt undfägna
mitt fattiga syndarehjärta.


2. Ja, endast han själv i sin höga person
min andliga oro kan lindra.
Att hålla sej undan benådningens tron,
det är att sin själsfrid förhindra
och kvälja sitt fattiga hjärta.

3. Ack, Sions förvanter, vad båtar det oss
på grönskande ängarna svälta,
vid källorna törsta, av fruktan förgås
i följe med hjältarnas hjälte?
Så räds ej, mitt barnsliga hjärta!

4. Än lever och råder hugsvalelsens Gud:
Gud Fader, Guds Son och Guds Ande,
som håller sitt hjärta, sin himmelska skrud 
vart ögonblick bruden tillhanda.
Säll den som på honom förtröstar!

5. Så är han min fägnad och eviga ro,
ja, det är mitt sista och första
att endast på honom förtrösta och tro,
hugsvalas och hungra och törsta,
hugsvalelsens Herre till ära.