Så kasta bekymren, min syster, min broder

1. Så kasta bekymren, min syster, min broder,
på Herren, för Herren har omsorg om dej.
Han ger ju åt sparvarnas flock deras foder
och klär varje blomma som infinner sej.

2. Han prövar de sina med nöd och bekymmer,
men aldrig förskjuter han någon av dem.
Den timliga motgången utsikten skymmer,
men tron kan då växa på vandringen hem.

3. Han Israels skaror försörjde i öknen:
Guds manna från himmelen dagligen föll.
I havet, vid klippan, i striden, i töcknen
han bar dem i famnen, och löftet det höll.

4. Och ännu han lever, "den gamle av dagar",
är god och allsmäktig som fordom han var.
Hur tiden än växlar, han alltid så lagar
att bärgning åt barnen beständigt han har.

5. När otron dej kväljer, gå in i din kammar
och fly i Guds famn som en fågel i bo!
Var misströstans tanke en frestelse ammar,
men tron på Guds löfte ger glädje och ro.

6. Och löftet det ljuder så härligt ur Skriften:
förtro dej åt Herren, han omsorgen bär.
O ljuvliga utsikt bland prövningars skiften:
vårt hopp står till Herren, vår Frälsare kär!