Jag bävar mer än nånsin förr

1. Jag bävar mer än nånsin förr,
som om jag stod vid dödens dörr
och skulle in och störtas ner
i ensamheten mörkret ger.
Dit drivs jag fram med stormens hast,
o Herre, Herre, håll mej fast!

2. Allt gott jag gjort, det kom från dej.
Ta bort, o Gud, allt ont i mej.
De andras fel jag lätt beskrev,
men rev mitt eget skuldebrev.
Så har jag för mej själv var dag
sökt smycka ut mitt eget jag.

3. Jag trampas snart av dödens häl,
men lyft i ljuset upp min själ,
ja, lägg den bön du lärt oss be
i munnen min så den kan le!
För utan dej, vad har jag kvar
när hela världen från mej far?