Herre Gud, för dej jag klagar

Alt. koral: 
    

1. Herre Gud, för dej jag klagar:
vad mej kväljer natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar
är min fruktan för din lag!
Jag på mörkrets vägar gått
tills jag fyllt mitt syndamått.
Därför vill mej Satan stjälpa,
Herre, kan du ännu hjälpa?

2. Dygden har jag platt försummat,
laster har jag lärt med flit,
om jag något ont förnummit
har jag gärna skyndat dit. 
Herrens ord har jag försmått,
i hans hus ovilligt gått.
Jag mej dåligt sällskap tagit,
goda råd ur hågen slagit.

3. Stygga laster och den lede
har nu fört mej in i nöd,
fört mej till Guds straff och vrede,
så jag fruktar evig död.
Ack, jag blinde syndaträl
som så har förstört min själ!
Domen, domen mej förskräcker,
helvetsångest i mej väcker.

4. Men att i förtvivlan klaga,
kära själ, är det ditt val?
Skall dej ångest jämt få gnaga,
skall du känna syndens kval
men ej märka någon tröst
av att du är återlöst
av Guds Son som vill oss alla
än till bot och bättring kalla?

5. Satan vill ju så bedra dej
att du Jesus glömma skall,
han vill helt och hållet ha dej
och få med dej i sitt fall.
Förr har han dej synda lärt
och i säkerhet dej snärt,
nu vill han förtvivlan lära
och allt hopp om nåd avskära.


6. Men när samvetet nu vaknar
och jag märker mina fel,
jag Guds omsorg inte saknar,
för i honom har jag del.
Är jag en förlorad son
flyr jag till Guds nådetron.
Gud min Fader god i ljuset
ser mej helst som barn i huset.

7. Döden gör mej inte häpen,
fast den faslig är i sej,
för den är av Kristus dräpen
och kan inte skada mej.
Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer,
att min Broder Jesus dömer.

8. Jesu blod min skuld utplånar,
Jesus för min nöd vet råd.
Jesus mej med Gud försonar,
så jag skonas och får nåd.
Jag en säker tillflykt får
genom Jesu djupa sår.
Jesus hjälper mej ur nöden,
så i livet som i döden.