Så härligt, Gud, din sol uppgår

1. Så härligt, Gud, din sol uppgår! 
Allt av din nåd sig fröjda får, 
allt i ditt ljus förnöjas. 
Du löser oss från mödans tvång, 
nu må en enig, ljuvlig sång 
till dig från jorden höjas! 
Din menighet i tro och hopp 
till dina gårdar nu går opp 
och snart i bön ska böjas. 
Du är, du är, 
o Gud, oss när! 

2. Som vällukt går från blomstrens ring, 
en ljuvlig andakt sprids omkring 
det folk som dig vill dyrka. 
Nu allt som anda har och ljud, 
må prisa dig, vår Herre Gud, 
och världen bli din kyrka! 
Ja, luft och ljus och berg och flod 
och din församlings glada mod 
i detta hämtar styrka, 
att världen har 
en Gud och Far. 

3. Ska jag då ensam vara stum? 
Nej, jag vill gå till helgat rum 
och sjunga till din ära! 
Skön är din himmel och din jord, 
men härligare är ditt ord,
din lag, din nådelära. 
Dig nalkas jag i Jesu namn: 
förlåt min skuld, mig ta i famn 
och låt mitt hjärta bära 
mig vittnesbörd, 
att jag är hörd. 

4. Vår jord och vad som är därpå 
ska störtas, himmelen förgå 
med alla stjärnors skara, 
men ej ditt ord och ditt förbund, 
som varit har till denna stund 
och ska för evigt vara. 
Nu lär mig akta på din lag, 
så på den stora sabbatsdag, 
då jag för allt ska svara, 
för Jesu skull 
du är mig huld!