På dej, o Herre käre

1. På dej, o Herre käre
jag alltid förlitar mej.
Du dina vägar mej läre,
av hjärtat det beder jag dej.

2. Efter din vilja att vandra,
hjälp mej, o Herre god,
till rätta fäderneslandet,
där evigt själv du bor.

3. Ditt ord för mina fötter
en brinnande lykta är,
om både dagen och natten
din ängel vare mej när.

4. Styr du mitt hus, min vårdnad
allt efter din vilja god,
och dem som du har förordnat
giv därtill förstånd och mod.

5. Må du oss alla bevara,
omhägna vårt folk och vårt land.
Led gudstjänsten rena och klara
och allt vårt verk med din hand.

6. Allt det som jorden kan bära,
löv, gräs och örter och djur,
det ger dej, vår Skapare, ära,
allt efter sin egen natur.

7. När vintern är framliden,
som är så kall och kal,
tillstundar sommaren blida,
med örter i tusendetal.

8. Vintern den månde betyda
den sorg som människan bär,
men sommaren den blida
den glädje i himmelen är.

9. Så må vi nu besinna
att Gud håller människan kär,
att vi det goda skall finna
när korset vi uthålligt bär.

10. Vi skall då evigt förbliva
hos Kristus, vår Frälserman
uti det tillkommande livet,
ja, därtill hjälpe oss han!