A C Rutström 300 år: Väl mej, evigt väl

   

1. Väl mej, evigt väl!

Ande, liv och själ

ska dej nu och evigt vörda,

som igenlöst min förstörda

himlaarvedel.

Tack, Immanuel!

2. Efter många kval,

plågor utan tal,

som mitt eget hjärta spunnit,

har du sent omsider hunnit

bli mitt ledmotiv,

grunden för mitt liv.

3. Länge nog har jag,

skrämd, fördömd och svag

burit en odräglig börda,

velat mej i otro mörda,

tänkt att göra väl

när jag kvalt min själ.

4. Men i nådens ord

fann jag dukat bord.

Där har du av nåd förklarat,

ja, för världen uppenbarat:

ingen själ som dör,

dör för det hon bör.

5. Ty Guds nåds magnet,

hans rättfärdighet,

har i nit så högt uppstigit -

det har Anden ej förtigit -

att av Jesus blott

den full lösen fått.

6. Så besvärligt vann

världens löftesman,

blev ock förr ej aktad värdig

ell´ i andanom rättfärdig,

än han inför Gud

uppfyllt lagens bud.

7. Sådant sanningsljud

talar själve Gud,

kan ock andra ord ej fälla,

ty Guds Son fick så beställa.

Så är saken gjord.

Så är nådens ord.

8. Här har tron sin grund

var minut och stund.

Så vill Gud att det ska vara,

detta får vår själ erfara.

Mer och mindre tro

ger oss aldrig ro.

9. Milde själavän!

Tack, som mej därhän

med så mycket möda dragit,

och dej så min själ antagit.

Låt mej nu i frid

evigt bli därvid.