Jag sjunger nu om seger

 

1. Jag sjunger nu om seger,

min arma själ är frälst!

Vid korset är mitt läger,

där bor jag allra helst.

Ja, snaran sönder gick,

jag se'n avlösning fick,

det kändes i mitt hjärta,

du ropte: ät och drick!

2. Vem ska ha tack för detta?

Jo, du min Frälserman!

Det bör du ha med rätta,

och Gud ske lov, jag kan,

jag kan lovsjunga dej,

som återlöste mej

och låtit mej få smaka

hur Gud förbarmar sej!

3. Jag minns, om jag ska nämna't,

min förra otrostid,

men kanske jag bör lämna't,

ty nu har hjärtat frid.

Men ära bör du ha

liksom i himlarna,

ja, ära är du värdig

av varje människa!

4. Jag aldrig kan förglömma

att detta stoft fick nåd,

du kunnat mej fördöma,

men fann på annat råd.

Du sände bud på mej

och sade: stävja dej!

och syndaren blev stilla

och sa ej längre nej.

5. Skriv upp, min själ, den dagen,

ja denna dagen rätt,

då du till nåd blev tagen

på Frälsarns gamla sätt!

Glöm aldrig av den stund

då i din hjärtegrund

du nådens ord fick höra

ur Jesu egen mun!