är dej lik i alla öden!
Så i livet som i döden
frälsarhjärtat känns igen!
Nu förundrade vi ser dej
vandra till Jerusalem;
om de dina överger dej,
överger du inte dem.
2.
Evigt gode, du som kan
få din följarskara renad,
du med dem vill bli förenad,
dem förena med varann.
Därför, när din stund var inne,
du dem till en nattvard bjöd,
som till tidens slut är minne
av din kärlek och din död.
3. Och i brödet du dem bröt
och i kalken du dem räckte
broderskänslan för ditt släkte
kraften av din Ande göt.
Och i denna stund av smärta,
när ditt avsked förestod,
det du gav dem var ditt hjärta:
din lekamen och ditt blod.
4. Ja, i detta vin och bröd,
Jesus, du dej själv har gjutit,
dej och oss emellan slutit
ett förbund i liv och död.
Större medel kan ej givas
för att fylld av nåden bli:
här förenas, införlivas
jord och himmel,
Gud och vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar