I hoppet sej min frälsta själ förnöjer

1. I hoppet sej min frälsta själ 
förnöjer, 
i tron jag till ett evigt väl 
mej höjer. 
För jag betänker 
att dödens länkar 
har Kristus brutit och mej livet skänker. 

2. Med honom salighetens väg 
jag funnit, 
och himlaarvet han åt mej
har vunnit. 
När jag insomnar, 
han mig omfamnar, 
och på hans armar jag i himlen hamnar. 

3. Som fåglarna vid ljusan dag 
sej gläder, 
så glad i ljusets rike jag 
inträder. 
Vid änglasången 
och harpoklangen 
jag skådar evighetens dag uppgången. 

4. Och högre, klarare än gull, 
än solen 
min själ ska skina ärofull 
för tronen. 
Den gode Guden 
iklär mej skruden, 
som själv han lovat åt den kära bruden. 

5. En evig, oförgänglig fröjd 
och heder 
oss fridens Gud i himlens höjd 
bereder, 
där Jesu vänner 
med palm i händer 
lovsjunger Lammet, som de sina känner. 

6. Mej håll beredd, o Jesus Krist, 
att vänta 
din ljuva ankomst, när du sist 
vill hämta 
ur tåredalen 
från jordekvalen 
din brud till dej i ljusa fröjdesalen!