Jag vet ett namn så dyrt och kärt

1. Jag vet ett namn så dyrt och kärt,
ett namn med liv i sej; 
och mer än jord och himmel värt 
det namnet är värt för mej.

2. Det klingar som en skön musik, 
en ljuvlig hemlandston; 
det gör mej glad, det gör mej rik
och salig genom tron. 

3. Ty se, det talar om en vän, 
som, evigt mild och god, 
för mej har öppnat himmelen 
och löst mej med sitt blod. 

4. Det talar om en fadersfamn, 
som för mej öppen står; 
det talar om en fridens hamn 
där sist jag vila får. 

5. Det talar om en evig nåd, 
som räcker till för allt, 
om hjälp och kraft i råd och dåd, 
när allt syns mörkt och kallt. 

6. Än mer: det talar om en vän, 
som varit frestad här 
och nu kan hjälpa var och en, 
som trängd och frestad är. 

7. Och Jesus, Jesus är det namn, 
som är så dyrt för mej, 
den ljuva ro, den stilla hamn, 
som har all frid i sej. 

8. Ack, ingen dödlig kunnat än 
fullkomligt prisa det; 
därtill behövs i himmelen 
helt visst en evighet. 

9. Men under ökenfärden här, 
i mörker och i nöd, 
min källa klar det namnet är, 
mitt liv, min kraft, mitt bröd. 

10. Och när jag står fullkomligt fri 
från synd och sorg en gång, 
det enda namnet än ska 
bli min evigt nya sång.