Kom, Guds församling, var ej sen

1. Kom, Guds församling, var ej sen, 

 ty solen nu sitt blida sken  

på nytt har börjat visa. 

 Gud har ju denna natt oss täckt 

 med sitt beskydd och ömt oss väckt, 

 ja, honom må vi prisa! 

 Han oss hör, 

 därför bör 

 vi oss gläda 

 och framträda 

 med vår gåva 

 och Guds nåd och godhet lova. 

 2. Vart djur på marken fröjdar sej 

 och på sitt sätt lovsjunger dej, 

 du store världens Herre. 

 Var fågel sjunger dej till pris, 

 vart träd, var blomma på sitt vis, 

 det större med det smärre. 

 Vi har fått 

 mera gott, 

 större gåvor, 

 bättre håvor 

 än de alla; 

 därför bör vi dej åkalla. 

 3. Din omsorg har ledsagat oss, 

 så underbart bevarat oss 

 allt ifrån moderlivet. 

 Du var hos oss med hjälp och tröst, 

 när vi låg vid vår moders bröst, 

 och oss av nåd du givit 

 liv och lem, 

 hus och hem, 

 oss försvarat, 

 oss bevarat 

 från elände, 

 som vi själva inte kände. 

 4. Men störst är dock den nåden, Gud, 

 att du oss givit dina bud 

 och låtit oss få veta 

 hur du oss alla friköpt har, 

 och vad som väntas av envar 

 som kristen vill få heta. 

 Oss du drog 

 och upptog 

 i din kyrka - 

 vi får dyrka 

 dej och höra 

 ordet som kan saliggöra!