O evighet, din längd mig fast förskräcker

1. O evighet! Din längd mej fast förskräcker, 
som början har, men änden aldrig räcker! 
O evighet! En tid förutan tid! 
Din hågkomst gör, att jag den hisnar vid. 

2. All timlig nöd, den största här kan vara, 
med tidens fart sin kos dock måste fara, 
men våndan grym som evigheten bär
förutan hopp, förutan lindring är.

3. För gudlöshet, med uppsåt här bedriven,
i Herrens lag står själens dödsdom skriven.
Ett timligt brott ett evigt straff så får,
en syndig lust ger evigt samvetssår.

4. Fly, mänskobarn, ack, undfly satans snara!
Din yra lust kan inte evigt vara,
nej, lik en ström den far, den hastar bort
och sänker dej i djupet inom kort.

5. Vak upp, min själ, låt syndasömnen fara!
Ta dej i tid med kropp och själ till vara!
Vänd om till Gud idag, om inte förr,
ty öppen står nu evighetens dörr.

6. O evighet, din längd mej fast förskräcker,
som början har, men änden aldrig räcker!
O evighet, en tid förutan tid!
O Gud, förbarma dej, giv nåd och frid!