Den kristna kyrkans sköna namn

1. Den kristna kyrkans sköna namn
man överallt vill bära,
men bära korset ända fram
vill inte många lära.
Sej kyrkans namn med orätt gav
så mången vackert kalkad grav,
som bara likben gömmer.

2. En världsvid kyrka kallas rätt
Guds kyrka här på jorden,
för alla folk av Adams ätt
i Södern och i Norden.
Från alla håll, mens världen står,
kring Herden flockas hjordens får,
vem kan väl det förhindra?

3. Men Kyrkan, den är ändå en,
ett namn i alla munnar.
Till grundval Gud har lagt en sten
som klippfast fred förkunnar.
Det är hans Son i tid och rum
och Sonens evangelium
som oss kan saliggöra.

4. Och därför kyrkans tecken är
just livets ord och lära,
åt hjärtat sol och dagg det bär
till Jesu Kristi ära.
Ty där det ljuder rent och klart
dess sanning visas underbart,
kan utan frukt ej vara. 

5. Guds kyrka står i dopets pakt
och vill Guds nåd få spegla,
och Herren vill, just som han sagt,
sitt vittnesbörd besegla,
med Anden, helig, ren och god,
med bröd och vin, sin kropp, sitt blod,
de kristnas dryck och föda.

6. På lydnaden mot Herrens ord
kan man så tydligt märka
var Gud har tempel på vår jord
och var hans kraft fått verka.
Där stiger ständigt stilla bön,
där visas tacksamhet så skön
med hjärta, mun och händer.  

7. Ett heligt liv i Jesu tro
kan världen ej behaga,
så under kors får kristna bo
i alla världens dagar.
Men alltid har av Herrens röst
hans kyrkas folk den rika tröst
att himlen de får ärva.

8. Att ogräs står bland vetet fram
kan ingen vis förnöja.
Munkristna går i last och skam,
som domens dag ska röja.
Guds helgon har ett enda dop,
en Gud, en Herre och en tro,
ett hopp om salig seger.
 

Maria en orörd jungfru var

1. Maria en orörd jungfru var, 
ja, det är Skriftens lära,
Guds Son i sin kropp hon ändå bar,
hans namn ske pris och ära!
Han har oss från synden och döden löst, 
och vill med sin tröst 
och himmelska fröjd bli oss nära. 

2. Profeterna av Guds Ande drevs,
vars eld sin kraft ej mister, 
av dem Messias så väl beskrevs,
hur från den ondes lister 
han frälsar det folk som på honom tror, 
till salighet stor,
trots många synder och brister. 

3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist 
och Jakobs klara stjärna, 
det är du, vår Herre Jesu Krist, 
dej prisar vi så gärna. 
Du frälste vårt släkte från Adams fall,
ja, skapelsen all,
du vill oss leda och värna. 

4. Om jag alla tungomål förstod 
och Skriftens djupa mening,
och hade en tunga änglagod 
med skönhet i förening, 
då skulle jag ändå ödmjuka mej
och ropa till dej 
om misskund, om nåd och rening.

5. För jag är av synd och brist så full, 
men vill mej ändå påminna
att du har mej löst från syndens skuld 
när du ditt blod lät rinna. 
Du håller mej syndare hjärtligt kär, 
ditt barn jag nu är, 
jag himmelens glädje ska vinna!
 

Bort till era dunkla trakter

Alt. koral:


1. Bort till era dunkla trakter,
bort, ni falska andemakter,
med ert svek, er orenhet,
ni som kan allt gott förställa
och den starkaste kan fälla
//: och var mänskas svaghet vet ://

2. Starka är ni, ändå tvingar
er den Starkare och bringar
er ifrån ert byte bort.
Honom högg ni djupt i hälen
men besegrade ej själen
//: och han vände ont till gott ://

3. Tacksamhetens lovsång tvingar
er till tystnad, när den svingar
sig till kraftens Gud och Far.
Era bilders makt är borta,
lögnen kommer helt till korta
//: inför lovsångens försvar ://

4. I hans Namn jag kraften finner,
som er alla övervinner.
I hans Namn jag gömmer mig.
Inför tron och lovets sånger
skall ni flykta många gånger,
//: när till Gud de höjer sig ://

5. Sist skall ni er slagna finna.
Ingenting skall mera minna
om det välde ni har haft.
Natten ljusnar, och på tronen
sätter sig då Mänskosonen,
//: fylld av godhet och av kraft ://

6. Läkta, lättade och fria
ser vi Andens kraft förnya
sargad kropp och sårad själ.
Kroken lossas, hårda banden
löses av den milda handen,
//: som vet alla mänskors väl ://

7. Bort går lögnens mörka andar,
halvhetens demoner blandar
grämelse med klagotjut.
Men från Kristi ögon glänser
godhet över alla gränser
//: mot Guds vänner – utan slut ://

Text: Christian Braw, publ. med tillstånd 

Vi fått en själ, men må vi den så sköta

1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.


(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Grundlösa kärlek som ingen kan mäta

 

1. Grundlösa kärlek som ingen kan mäta,
hungrande syndare, Jesus är nog!
Känn ditt behov och gå fram för att äta,
äta och dricka hans kropp och hans blod.
Jubla av fröjd och gå fram i hans kraft,
som dej så kär in i döden har haft!

2. Ta inte del av en måltid så härlig,
hungrande själ, på ett tvivlande sätt.
Låt honom glädja dej här med sin kärlek,
trygg må du äta och dricka dej mätt.
Brudgummen lämnar sej helt åt sin brud!
Saligt att så kunna umgås med Gud!

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Kom nu, syskon, och se på

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.


(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

O Jesus vad du lönas illa

1. O Jesus, vad du lönas illa

av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Så stor i gärningen som orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Kom nu ni som ser er våda

1. Kom nu, ni som ser er våda
och som känner lagens hot.
Jesus tar er väl emot.
Gärna vill han er benåda.
Syndare, kom bara fram
och sök hjälp i Jesu namn!

2. Tilltrons konst får ni nu lära,
ni som tärs av andlig törst.
Sök er inte smycka först!
Nej, så onda som ni är, ja,
så ovärdiga, kom fram.
Ni får nåd i Jesu namn!

3. Tänk om alla usla kände
rätt hur god vår Jesus är,
när en själ hans nåd begär!
Han har hjälp för allt elände.
Dröjer den, gå bara fram,
lita helt på Jesu namn!

4. Detta namn är mer än alla
stort för segervinnare,
stort för fallna syndare.
Vi som oss för kristna kallar,
kom, låt oss på nytt gå fram,
fram i Jesu dyra namn!

5. Din, min Jesus vill jag vara.
Hjälp mej hålla vad du gav,
troget kämpa till min grav.
Livets krona underbara
får jag när jag här gått fram
oförfärad i ditt namn!

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Hjärta, öga, hand och fot

1. Hjärta, öga, hand och fot,
allt skall ditt, o Jesus, bliva,
fast det föga svarar mot
offret du mej velat giva.
Men vad vill du, Höge Vän,
fordra utav tiggaren?

2. Bruka mej till vad du vill,
att föraktas eller äras,
mej med ljuva känslor fyll,
låt av luttringseld mej täras,
tag och giv och giv och tag,
dock - dej själv behåller jag!

Hör nu, mänskobarn, det rop

Alt. svensk koral:


1. Hör nu, mänskobarn, det rop
som från Kristi hjärta ljuder:
Kom! Ja, kom nu allihop!
Ingen enda han förbjuder,
nej, han löper er emot,
här finns räddning, här finns bot!

2. Kom! Det är er bäste vän
som vill rädda er ur nöden.
Märk att det är Frälsaren,
som har gått för er i döden.
Se, ja, se hans djupa sår!
Han vill frälsa om han får.

3. Lämna då allt jordiskt gräl,
lustars lek med uselheten,
säg att du en fredad själ
måste ha i evigheten,
gå med annat hur det vill.
Saligt val! Och lycka till!

Lov och ära vare dej

Alt. koral:


1. Lov och ära vare dej,
Herre Gud, som frälste mej.
Herre, dej ske evigt lov:
jag blev väckt, just jag som sov.

2. Jesus, i din korsgestalt
har jag helt och hållet allt.
För nu har jag solklart sett:
allt är orent som jag gett.

3. Jag är krank och full med sår,
dock till dej jag komma får.
Du har än ej sagt till mej:
jag vill ej förlåta dej.

4. Jag må komma tidigt, sent,
du tillträde ej förment.
Ledsen, glad jag komma må,
men du är dej lik ändå.

5. Lik dej som den första stund,
då du ned i havets grund
kastade min stora skuld,
utströk allt, oändligt huld.

6. Sådan är du som jag fritt
givit hela hjärtat mitt
och det ska du få ha kvar
ända tills det brustit har.

7. Du är godhet utan brist,
du är trohet utan list,
du är ömhet oförställd,
du är evig kärlekseld. 

Vi plöjde och vi sådde

Annan melodiform:



1. Vi plöjde och vi sådde
vår säd i kolsvart jord,
men Gud långt mer förmådde,
som skapar med sitt ord.
Han låtit säden spira,
ge näring hundrafalt,
vi skördefest vill fira
och tacka Gud för allt.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

2. Ja tack, du käre Fader,
så mild, så rik, så god,
för skörd i hus och lador,
för goda gåvors flod.
Vi kan ju inget ge dej,
som svarar däremot,
men frambär våra hjärtan
i tacksamhet och bot.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

Kom nu hit med alla små

1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.

2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan, 
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.

3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.

4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.

5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!

Dyrka ingen utom Gud (Katekespsalmen)

1. Dyrka ingen utom Gud,
bruka rätt hans namn och bud!
Fira söndag, hör Guds ord!
Hedra både far och mor!
Hat och mord och otukt fly!
Stjäl ej! Lögn och falskhet sky,
låt ej avund gro och gry!

2. Vi på Gud, vår Fader, tror,
som gjort allting med sitt ord,
och på Sonen, Gud och man,
Präst, Profet och Konung sann,
och på Anden god, vår tröst,
som vill bo i våra bröst
och oss leder med sin röst.

3. Fader vår i himmelen,
låt ditt namn bli helgat än,
låt ditt rike komma här,
ske din vilja kring vår värld,
ge oss bröd, vår synd förlåt,
hjälp i frestelsens försåt,
fräls från satan, skilj oss åt.

4. Fader, Son och Ande god,
som invid min vagga stod
och har döpt mej till ditt namn,
hjälp så jag når ända fram,
håller pakten, går din stig
fylld av kärlek innerlig
fram till fröjd evinnerlig.

5. Mätta mej, o Jesus kär,
med din kropp som brödet är,
läk mej helt, kom till mej in
med ditt blod i kalkens vin,
till min synds förlåtelse
och till din åminnelse.
Dej all ära vill jag ge!

Låt oss nu sjunga

1. Låt oss nu sjunga,
sjunga om Jesu nåd!
Gamla och unga
prise hans kärleksråd,
prise hans dyra nåd!

2. Himlen och jorden
är av hans ära full,
dock är han vorden
fattig för mänskors skull,
barnen av stoft och mull.

3. Villigt han tagit
sjukdom och nöd på sej,
tåligt fördragit
allt som kan trycka mej,
fast han ej syndat, nej.

4. Han bar vår sveda,
genomled korsets död,
just för att freda
oss från Guds vredes glöd,
ja, från en evig död.

5. Allt för att vinna
åt sej en utvald brud,
som nu kan finna
nåd och behag för Gud,
klädd i hans sköna skrud.

6. Låt oss nu sjunga
evigt om denne vän!
Hjärta och tunga
prise hans kärlek än
här och i himmelen!

Text: Lina Sandell 1864 (32 år), bearb.
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1864

Om någon efterfråga vill

Alt. koral:

1. Om någon efterfråga vill
min grund till salighet,
om inte mer behövs därtill
som måste vara med
förutom Jesu blod och sår,
som man så ofta höra får,
jag svarar då: Min grund är god,
den heter Jesu blod.

2. Det är den fasta klippegrund
som evigt skall bestå.
Ja, även i min sista stund
jag vilar trygg därpå.
Och när jag hän från världen går,
så sjunger jag om Jesu sår,
för Lammets blod är nyckeln än
till själva himmelen.

Vad annan lön än skam och ve

1. Vad annan lön än skam och ve
har evangelium haft,
när det predikas, som bör ske,
i Ande, liv och kraft?
Håll, Jesus, mej
tätt intill dej
och gör mej nöjd
med dej och böjd
för dej att mista glad till mods
båd´ ära, liv och gods.

2. Jag vet så visst att du mej köpt
som att jag skapad är
och att jag i ditt blod är döpt,
så satan våndas här.
Men, Jesus, god,
ditt dyra blod
behöver jag
var stund och dag,
för annars går det aldrig väl,
så utsatt är min själ.

Hon la dit ner sitt liv, ett mynt

Alt. koral:


1. Hon la dit ner sitt liv, ett mynt
som i Guds godhet sänktes.
Förslitet, skenbart värdelöst,
men dyrbart i Guds händer.

2. Hon ägde ingenting och allt
när hon gav bort det sista.
Guds liv, som hundrafalt bär frukt
när tid och hölje brister.

Glöm inte såren

Alt. koral:



1. Glöm inte såren,
fristad för fåren, 
hyddor, som herden öppnat åt dem! 
Skrämda och skygga, 
är de så trygga, 
när de har kommit till detta hem. 
Lagen har inget att förebrå, 
kan ej med domen mera dem nå. 
Glöm inte såren
fristad för fåren, 
hyddor Gud gav åt dem! 

2. Kristus har vunnit, 
segern han funnit, 
vi har förlossning genom hans blod. 
Må då hans lydnad 
vara vår prydnad,
hör hur han säger: ”Var vid gott mod! 
Skulden och straffet lades på mej. 
Aldrig skall skulden krävas av dej.” 
Kristus har vunnit, 
segern han funnit, 
liv har vi i hans blod. 

3. Snart är vi hemma, 
snart skall vi glömma 
resan och allt, som tryckte vår själ! 
Här än i fara, 
då ska vi vara 
fjärran från nöd, ja, där blir allt väl! 
Gud, var oss nådig, hjälp oss att nå
riket du lovat att vi ska få! 
Snart är vi hemma, 
snart ska vi glömma 
allt som har tryckt vår själ! 

4. Trött här i världen, 
gläds under färden: 
Gud håller ingen räkning med dej! 
Då bör du tjäna 
honom allena, 
som för vår synd har utgivit sej. 
Tjäna med glädje, tiden är kort, 
om några dagar rycks vi ju bort! 
Trött här i världen, 
gläds under färden 
över Guds nåd mot dej!

Jag är så glad på julens kväll

1. Jag är så glad på julens kväll,
för Jesus till oss kom.
Då lyste stjärnan som en sol
och änglar sjöng sin sång.

2. Han föddes där i Betlehem,
han är en kung så stor,
som kom från himlens höga slott
till jorden där vi bor.

3. Nu bor han högt i himlens land,
han är Guds egen Son,
men alltid minns han sina små
och hör oss hemifrån.

4. Jag är så glad på julens kväll,
då sjunger vi hans pris,
då öppnar han för alla små
sin himmels paradis. 

5. Då tänder mamma varma ljus
i varje liten vrå,
så lyste stjärnan, säger hon,  
i världens mörker då.

6. Hon säger att den lyser än
och aldrig slocknar ut,
och om den skiner på min väg,
då kommer jag till Gud.

7. Hon säger att Guds änglakör,
den sjunger än idag
om frid och fred här på vår jord
och om Guds välbehag.

8. Och jag vill också sjunga så,
då blir nog Jesus glad!
Han gjorde mej till barn åt Gud
en gång i dopets bad.

9. Jag älskar julens ljusa kväll
och Jesus, Frälsaren!
Jag vet att Jesus älskar mej
och är min bäste vän.

Korsets väg vi ser dej gå

1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
För att vi ska livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.

2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig 
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.

3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.

4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa
korsets väg med törnen gå,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.

5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!

Jesus, djupa såren dina

1. Jesus, djupa såren dina,
dina kval, din bittra död
ger mej alla dagar mina
tröst i kropps- och själanöd.
Faller något ont mej in
tänker jag på pinan din,
därav kan jag se och hämta
att man ej med synd ska skämta.

2. Vill då sej i vällust göda
ett fördärvat kött och blod,
minns jag strax din svett, den röda,
som förtar mitt övermod.
Om jag satans lockrop hör,
till mitt hjärtas sköld jag gör
din förtjänst, den nåderika,
och då måste satan vika.

3. Vill så världen hjärtat föra
på den väg som från dej går,
själens frid och hopp förstöra,
ser jag upp på dina sår,
törnet som dej stinger vasst,
korset där du naglas fast -
så kan jag i andakt vara,
ont begär då måste fara.  

4. Jag mitt hopp till dej nu ställer,
du min tillflykt, Gud och man.
Med din död du döden fäller,
den mej inte skada kan.
Nu i dej jag äger del,
skydd och hälsa utan fel,
ja, din nåd i nöden räcker
och från döden mej uppväcker.

5. Har jag dej i hjärtat inne,
du all godhets källa vid,
ingen sveda når mitt sinne,
ingen oro stör min frid.
Herre Jesus, har jag dej,
då ska inget fattas mej.
Den sitt allt i dej har funnit,
den har lyckligt övervunnit.

Lov pris och tack ske dej, o Fader kära

1. Lov, pris och tack ske dej, o Fader kära! 
Högt lovat är ditt namn, din gudoms ära. 
I universum råder du, o Gud, 
och alla himlar lyder dina bud, 
dina bud. 

2. Hur skall ditt namn jag kunna värdigt prisa 
för all den nåd du velat mej bevisa? 
Din avbild är jag, dina händers verk. 
Var alltid med mej, till allt gott mej stärk, 
gott mej stärk. 

3. Från synd och död har du min själ förlossat, 
den ondes makt och välde har du krossat. 
En gränslös nåd och frid har du dem gett 
som har i korset segerns tecken sett, 
tecken sett. 

4. Du oförtjänt har velat mej bevara 
av nåd allena från all nöd och fara 
till denna stund, min hela levnads tid. 
Var alltid mot mej så en Fader blid, 
Fader blid. 

5. Herre, förlåt mej mina fel och brister 
för Kristi skull, att jag din nåd ej mister. 
Hjälp mej att jag i sann botfärdighet 
här tjänar dej, och där i evighet, 
evighet. 

6. Ge mej din nåd, att aldrig jag mej vänder 
bort från ditt ord, som ljus i mörkret tänder. 
Det visar väg till tröst och evig fröjd 
som väntar mej en gång i himlens höjd, 
himlens höjd. 

7. Mitt kall på jorden och min vandrings möda 
må du välsigna, Gud, och nådigt stöda, 
ditt helga namn till pris i evighet, 
min nästa och mej själv till salighet, 
salighet. 

8. Sänd dina änglar som mitt liv bevarar 
att ock min ovän ser det och förklarar: 
Hur salig är ej den som fruktar Gud 
och som sej troget håller till hans bud, 
till hans bud. 

9. Min Herre, du kan faderligt mej lära 
att prisa högt din nåd, din makt och ära. 
I universum råder du, o Gud, 
och alla himlar lyder dina bud, 
dina bud. 

10. Må alla folk i fjärran liksom nära 
i tro på Kristus sjunga i Guds ära 
en hjärtats lovsång, fylld av jubelton, 
som evigt ljuder vid hans himmelstron,
himmelstron.

Jag ville lova och prisa

1. Jag ville lova och prisa 
min Fader i himmelens höjd 
och Jesus ära bevisa, 
min sol och min levnads fröjd, 
och Anden, som oss hugsvalar 
i nöden på vår jord 
och ljuvligen till oss talar 
med nådens helga ord. 

2. Men, Gud, rättfärdige Herre, 
jag kommer med klagoröst; 
mig nöden tynger allt värre, 
och inget mej skänker tröst. 
Ack, efter dej blott jag längtar 
med själens hela håg 
likt törstande hind, som trängtar 
till källans svala våg. 

3. Bland gångna släktenas leder 
dock aldrig jag än fått se, 
att den med allvar dej beder 
du ej velat bistånd ge. 
Du vill dock ingen förlora 
av dem som hör dej till; 
fast synderna är så stora, 
du nåd ej vägra vill. 

4. Så bjud nu nåden att skina, 
ty själen därefter trår; 
mej hjälp för Frälsarens pina 
och blödande djupa sår! 
Med tårar måste jag klaga:  
för tung min börda är, 
jag kan ej min sorg fördraga, 
om du ej tröst beskär. 

5. O Herre, se mitt elände, 
som synderskans nöd du såg, 
när hon förtappad sej kände 
och vid dina fötter låg! 
I nåd till Petrus du skådat,  
fast han förnekat dej, 
och rövaren du benådat;  
så gör ock nåd med mej! 

6. Min Fader käre, jag beder 
för Jesus´, min Herres, död, 
att du med Anden mej leder 
ur syndens och dödens nöd. 
Mej lös ur frestarens snara,  
giv håg och sinne ro,  
och när jag skall hädan fara, 
så låt mej dö i tro! 

7. Den här sin Herre bekänner 
skall in i Guds rike gå 
och där bland Frälsarens vänner 
i skinande kläder stå. 
Ja, till den glädje och ära,  
som oförgänglig är,
låt änglar av nåd mej bära, 
min Gud och Herre kär!

Välsignade alla ni kära

1. Välsignade alla ni kära,
som slumrar från världens strid!
Nu prisar ni Frälsarens ära
med änglar till evig tid.
För er är det jordiska tvånget
i frihet och jubel förbytt.
Se, nu är det gamla förgånget
och allting har blivit nytt.

2. All oro och klagan försvunnit
vid himmelska toners ljud.
Det längtande hjärtat har funnit
sin saliga vila i Gud.
Ert huvud för honom ni böjer,
vars välde ej gränser vet.
För honom och Lammet ni höjer
er lovsång i evighet.

3. Nu pryds ni med livets krona,
med pärlor och ädelsten.
Och blodet, som allt kan sona,
har tvättat er mantel ren.
Ni kom ifrån strider och möda
och nådde er himmelska hamn.
Ni lever, ni är inte döda.
Pris vare vår Frälsares namn!

4. Välsigna du, Herre, de kära
som vilar från världens brus
och alltid får vara dig nära
och skåda ditt anlets ljus.
Åt dig vill vi helt oss befalla
i dag och i all vår tid,
till dess även oss du vill kalla
till dig i din eviga frid. 

Det blir något i himlen för barnen att få

1. Det blir något i himlen för barnen att få;
i Guds famn får vi leva och dö.
De får kronor av guld, de får harpor också,
de får kläder så vita som snö.
Det blir något att få, det blir något att få,
det blir något för barnen att få
i den himmelska stad, där var tunga är glad,
där blir något för barnen att få.

2. De får vandra omkring
på dess gator av guld,
de får sjunga med änglarna där,
de får skåda Guds Lamm,
som tog bort deras skuld,
de får se honom sådan han är.
Det blir något att få...

3. De får sitta till bords
i Guds härlighets hus,
de får äta det levande bröd.
Herren Gud för dem lyser,
han är deras ljus,
ingen natt finns det där, ingen död.
Det blir något att få...

4. De får dricka ur strömmen
som går från Guds tron,
de får njuta evinnerlig tröst.
De får sjunga Guds ära
med jublande ton,
de får vila vid Frälsarens bröst.
Det blir något att få...

Den som hos Gud ska stå (Att vara pilgrim)

 





1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.


2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Nu upp och håll er vakna

Alt. koral: 


Alt. koral:





1. Nu upp och håll er vakna 
med tända lampors sken, 
för Gud vill ingen sakna 
och timmen den är sen. 
Ur öppnade gemaken 
vår Brudgum härlig går. 
Må var och en stå vaken 
när midnattstimmen slår. 

2. Med olja stärk er låga, 
så att den lyser väl. 
Betänk er frälsningsfråga,
bered er kropp och själ. 
Hör väktarropen ljunga: 
Han kommer till sin brud!
Upp att hans ära sjunga 
med helga sångers ljud! 

3. Ni visa jungfrur alla, 
gå fram er stilla gång;
snart Herren vill er kalla 
ur världens nöd och tvång. 
Vårt hopp ska han uppfylla, 
ett bröllop tillrett är. 
Så låt oss honom hylla, 
snart är han hos oss här. 

4. Så ila till hans möte, 
du Sions folk, med lust 
och jubla vid hans sköte 
och glöm all sorg och pust. 
Vår glädjes dag upprinner,
och Kristi brud, som här
med trohet övervinner 
ska bära kronan där. 

5. O Jesus, du vår längtan, 
snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan, 
fullborda snart ditt lopp! 
Vårt huvud, våra händer 
vi lyfter upp i frid 
och gläds åt att du sänder 
snart vår förlossnings tid.

Jesus skäms ej för att kalla

1. Jesus skäms ej för att kalla
oss för sina systrar, bröder.
Han som helgar, vi som helgas
har ju en och samme Fader.
Han blev lik oss för att vi ska
likna, efterfölja honom.
Han har lidit och blev frestad
för att hjälpa oss som frestas.

2. Döden har han gjort om intet
och har sonat våra synder
för att vi ska tjäna honom,
fria och rättfärdiggjorda.
Låt oss därför utan rädsla
gå till nådens tron och hämta
hjälpen vi var stund behöver,
nåd, förbarmande från honom.

Kom ihåg de många vägar

1. Kom ihåg de många vägar
Herren dej har låtit gå,
under flydda år och dagar,
tider ljusa, tider grå!
Kom ihåg de många gånger
han ditt hjärtas trängtan hört,
avlyft bördan, jämnat stigen
och dej ut ur nöden fört!

2. Kom ihåg den kant av silver
han de mörka molnen gett,
där han genom främlingslandet
dag för dag dej trofast lett!
Kom ihåg de friska källsprång
han dej öppnat i sitt ord,
hur han vederkvickt så ljuvligt
torr och törstig hjärtejord!

3. Kom ihåg hur han förlåtit
synd och brist på Blodets grund,
hur hans famn all tid stått öppen,
varje dag och varje stund!
Kom ihåg hur ömt han avvägt
varje tyngd på noggrann våg,
hur han frälst dej ut ur faror
som du såg och inte såg!

4. Kom ihåg hur han har lyssnat,
fast han verkat svara nej,
och i kärlek fyllt behoven
så att inget fattats dej.
Kom ihåg hans gamla trohet,
se med tröst mot okänd dag
och ett ögonblick i sänder
ur hans fadershänder tag!

Jag vet mej en sömn i Jesu namn

1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn, 
så moderligt hon mej gömmer. 
Min själ är hos Gud i himmelrik 
och möda och sorger glömmer. 

2. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

3. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 
med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

4. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara!

Det är fullbordat! Allt är nu väl!

1. Det är fullbordat! Allt är nu väl,
Kristus är lagens ände.
Han köpte fri var människosjäl
när han på korset hängde.
Det lagen kräver har den ju fått,
straffet för synden har vi utstått
i honom som med offret ingått
i själva helgedomen.

2. Kristus bar fram ett offer åt Gud,
sonade världens synder.
Brudgummen gav sitt liv för sin brud,
tänk vilket nådesunder!
Är du ej frigjord, han gör dej fri,
barn, tänk så lycklig du kunde bli
som nu är fånge i slaveri,
kände du blott Guds gåva!

3. Gud vill ej mera komma ihåg
synder och uselheter.
Alltsammans på din Frälsare låg,
världens orenligheter.
Glöm dina synder, sorger och nöd,
ty just för synden Kristus är död.
Ät nu av detta levande bröd,
och du ska evigt leva.

4. Vem vill för synd nu anklaga dej?
Synden kan ej fördöma,
Kristus tog hela bördan på sej,
det bör du aldrig glömma.
Håll dej hos honom, så når du fram,
och du ska aldrig komma på skam.
Lov, pris och tack, du slaktade Lamm!
Hjälp oss att seger vinna! 

Jag funnit en Frälsare, mäktig och god

1. Jag funnit en Frälsare mäktig och god,
en Mästare härlig och blid.
Försonad från synden igenom hans blod 
jag nu har förblivande frid.
Underbar frid,
underbar frid,
frid som ej världen kan ge.
När han förde min själ ifrån mörker till ljus 
fick jag underbar, underbar frid.

2.  Jag givit till Jesus min Mästare allt:
mitt liv, mina gåvor mitt pund. 
Den stig vill jag vandra som han mej befallt 
och göra hans vilja var stund.
Underbar frid...

När ditt mod i striden sviktar

Alt. koral:



1. När ditt mod i striden sviktar
och din blick blir tåreskymd
och du den förgäves riktar
mot en stjärnlös himlarymd,
tro mej, glädjen återvänder,
om din själ du minner på:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl sörja då?

2. Kastas du av vreda vågor
kring på tvivlets ocean,
står ditt eget verk i lågor,
stänger törnen här din ban´
hoppet dock sin fyrbåk tänder,
och dess ljus du tyde så:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl frukta då?

3. Söker frestaren dej fånga
genom sina dolda nät,
vill all världens lustar många
locka dej i sina fjät,
om du blott till Gud dej vänder,
kan du svara frestarn så:
"Jag står tecknad på Guds händer,
skulle jag väl synda då?

4. Nej, den hand som mej välsignat,
som för min skull färgats röd,
som mej burit när jag dignat,
som har hjälpt mej ur min nöd,
denna hand får inte såras
genom mina synder mer,
och det öga får ej tåras
som mitt namn i himlen ser."

5. I den handen - vilken lycka! -
får du vila dag för dag.
Ingenting ska kunna rycka
dej ur den, fast du är svag.
Och när Herren hembud sänder
och du världen lämna får,
skall du bäras av hans händer
hem, dit inga stormar når. 

Han på korset, han allena

Alt. koral:

Alt. koral: 
    

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.