Kyrkan skall bestå

1. Kyrkan skall bestå. 
Staten skall förgå. 
Makt, partier måste falla,  
i förgängligheten alla 
ledare glöms bort. 
Deras tid är kort. 

2. Döden knackar på 
tidsandan också: 
”Lämna scenen, tiden slutar!” 
Kristi Kyrka tryggt sig lutar 
vid sin Herres makt 
och hans änglars vakt.   

3. Kyrkans tid är lång. 
Hennes bön och sång  
genom år och sekler ljuder 
och till evigheten bjuder. 
Ett millenium 
är för litet rum. 

4. Tidens krafter vill 
henne ändra till 
sina drömmars tjänarinna, 
och till flertalets slavinna. 
Men emot dem står 
Han, som mer förmår. 

5. Herrars Herre, han 
ensam leda kan 
allt och alla med sin vilja. 
Ingenting får Kyrkan skilja 
här i tiden från 
segern med Guds Son.

[Copyright Christian Braw, publ. med tillstånd]

Herodes, varför fruktar du

 


1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Som en stormil tiden flyr

1. Som en stormil tiden flyr, 
levnadsdagen svinner. 
Snart den ljusa morgon gryr, 
då jag målet hinner. 
Farans tid är snart förbi, 
Herren kommer, gör mej fri. 
Ljuva hoppet hugnar, 
hjälper, tröstar, lugnar. 

2. Kristus är min enda tröst, 
själva hjärteskatten. 
När jag hör hans kära röst, 
skingras mörkret, natten. 
Vilken tröst i all min nöd, 
att Guds Son för mej var död! 
Vägen hem han banat, 
världens synd avplanat. 

3. Tack, min Gud, att Kristus är 
dyrbar för mitt hjärta! 
Han gått vid min sida här, 
delat fröjd och smärta, 
mild och medlidsam, då jag 
stapplat, felat dag för dag. 
Skröpliga och svaga 
kan han än fördraga. 

4. Jag har nog och över nog 
i den Endes lydnad. 
Synden han ju på sej tog, 
skänkte mej sin prydnad. 
Han är min rättfärdighet, 
orsak till vår salighet. 
Tack för nådegåvan! 
Allt är väl där ovan. 

5. Som en stormil hastigt flyr 
över lugna vatten, 
ilar dagen, dess bestyr, 
sedan kommer natten. 
Graven ska väl bli mitt hus, 
men med Gud är mörkret ljus; 
somnar i hans sköte, 
vaknar vid hans möte.

Jag har den ädla kvinnan kär

            

EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).

1. Jag har den ädla kvinnan kär, 

kan henne aldrig glömma.

Jag med mej bär allt hon mej lär,

vill henne högt berömma.

Hon är min vän,

och om jag än

bekymrad var

i olycksdar,

så bistår mej den sköna

med all den kärlek, trofasthet

jag alltid har fått röna.

Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,

tolv stjärnor kronan hyser.

Som solen hennes kläder är,

de när och fjärran lyser.

På månen så

ses kvinnan stå

i denna skrud

med glans från Gud,

men tärs av födslovärkar,

hon bär ju fram den höge Son

som evigt, väl att märka,

ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,

så måste han besviken bli,

vad makt han än vill bruka,

för kvinnans Son

ryckts härifrån.

Men hon är kvar

med andra barn:

de som Guds bud vill hålla

och som har Jesu vittnesbörd.

Vad draken än kan vålla,

blir kvinnans bön dock hörd. 

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

Alt. koral:


Alt. koral (folklig koral från Dala-Floda):



1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!

Gud med oss, Immanuel!

1. Gud med oss, Immanuel! 
Vilken fröjd att tänka 
på den nåd, som du min själ 
i din död fått skänka! 
Avgrundsfurstens snara brast, 
när han trodde jag var fast. 

2. Redan jag gemenskap har 
i din himmels gårdar. 
Där ej döden byte tar 
du de dina vårdar. 
Arvet får jag visst och sant, 
därpå har jag Andens pant. 

3. Tack för varje dag som går! 
Tänk att tiden lider 
mot ditt stora jubelår, 
slut på nöd och strider. 
Med var dag som rinner opp 
snart fullbordat är vårt lopp. 

4. Upp, min själ, och prisa Gud, 
ej för sista gången! 
Varje puls med jubelljud 
tage del i sången! 
Dig, som kalken för oss drack, 
Herre Jesus, evigt tack!

Som om vi drömde ska det kännas då

1. Som om vi drömde ska det kännas då, 
när Herren löser Sions trötta fångar, 
då vi med jubel vid Guds tron får stå 
och stämma in i änglaskarors sånger. 

2. Då ska vår mun med glada skratt bli full, 
ja, full av jubel ska då bli vår tunga. 
Vi blivit saliga för blodets skull, 
och om Guds Lamm, som löst oss, vill vi sjunga. 

3. Ja, tänk så saligt att få vara där! 
Ej någon synd och smärta där ska vara, 
och Lammet, som de dyra såren bär, 
står mitt ibland de frälstas stora skara. 

4. De som med tårar sådde, de ska där 
i himmelen med jubel skörden skära! 
De dina ska få vara där du är, 
o Jesus, vilken salighet och ära! 

5. Ja, då ska också jag bli riktigt fri, 
för synd och död ska inte mer betunga. 
Jag gläder mig, kan inte låta bli 
att redan här till Lammets ära sjunga!

Gud vare tack för den stora gåvan

1. Gud vare tack för den stora gåvan! 
Igenom den allt är väl därovan. 
Guds Son vår bror och vår borgensman 
- se där Guds kärlek till människan! 

2. Han sina armar så ömt utsträckte 
till varje medlem av Adams släkte 
och gav oss Sonen till frälsare, 
till offerlamm och till medlare. 

3. Det lagen kräver, det alla vakna 
väl hos sej söker men alltid saknar, 
se, det har Kristus för oss fullgjort! 
Tänk, när Guds Ande gör detta stort! 

4. Ty Kristi lydnad den är vår lydnad. 
Svep riktigt in dej i denna prydnad! 
Då är du klädd, trots all skröplighet, 
i ende Sonens rättfärdighet. 

5. Ett är nödvändigt, och detta ena 
är endast Sonen och han allena. 
”Den som har Sonen, har livet”, ja, 
så säger Skriften, halleluja! 

6. Är Kristus allt för ditt arma hjärta, 
din mat och tröst i din syndasmärta, 
då är du barn och hos Frälsaren 
får hjälp till övning av helgelsen. 

7. Och efter lagen ska du ej dömas 
och ej med världen till slut fördömas. 
Minns i din goda och onda dag: 
som barn du döms inte efter lag!

8. Ur Kristi hand ska du aldrig ryckas; 
du kan bli sållad, det kan misslyckas 
på vandringen; härda bara ut, 
ty denna väg får ett saligt slut! 

9. Gud är försonad, en Far för alla, 
i sorg och glädje hans namn åkalla!
Ja, tacka Gud för förlikningen 
och vandra troget i sanningen!

Det är så gott att om Jesus sjunga

1. Det är så gott att om Jesus sjunga, 
hans godhet prisa, hans nåd förkunna, 
i sången säga: vad han är god, 
som oss har löst med sitt dyra blod! 

2. Jag har förlossning igenom blodet, 
Guds löfte har jag bestämt i Ordet, 
att Jesus friköpt mej som jag är, 
att evig kärlek han till mej bär. 

3. Vem undrar då om jag nu vill sjunga 
om vännen Jesus med frigjord tunga? 
Ja, jag vill börja att sjunga här, 
tills jag för evigt får sjunga där. 

4. Han ger härnere vad jag behöver, 
och himlaarvet blir ändå över, 
tills på hans löfte jag hem får gå 
att saligheten tillträda få. 

5. Vad han har lovat är fast som döden, 
han är densamme i lust och nöden, 
han kan ej ljuga, ty han är Gud, 
han kan ej glömma sin kära brud.

Med sina barn nu jublar Salem

 



1. Med sina barn nu jublar Salem:
pris den som kom och komma skall!
Ja, Hosianna uti höjden,
den högste Faderns ende Son!

2. Pris honom, som har sig förnedrat
av kärlek för vår frälsnings skull,
pris Konungen, som fattig blivit
den fattige att göra rik.

3. Pris honom som skall här uppfylla
vad oss profeter förutsagt,
pris honom som vill världen fröjda
med håvor ur sin Faders skatt.

4. Vem skall ej, Herre, sig förundra
att du av kärlek sänkt dig så
i stoftet ned, då själv keruben
med bävan bär din härlighet?

5. Och likväl bar en liten fåle
din underbara helga makt,
du som förbarmat dig och kommit
att oss upphöja med din nåd.

6. Min mun med jubel skall förkunna
och prisa din rättfärdighet,
min tunga skall ditt lov upphöja
vid denna glada segerfest.

Jag har en segerkrans att vinna

1. Jag har en segerkrans att vinna, 
o Jesus, påminn mej om den! 
Låt Andens eld hos mig få brinna,
ja, kom med kraft från höjden än! 

2. Jag har ett arv som kan förspillas, 
låt aldrig mej förspilla det! 
Låt inte kropp och själ förvillas 
av Satans list och dubbelhet!  

3. Bevara du mitt svaga hjärta, 
min käre Herre Jesus Krist! 
Ge vad du vill av fröjd och smärta, 
men ge mej segerns krans till sist!

Vår Herre Jesus prisar vi

1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki: 
Johannes Döparen blev sänd 
att göra Herrens ankomst känd. 

2. I ökentrakten vid Jordan 
han döpte människor och sa: 
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är. 
Han svarar: "Snart han kommer här, 
men Frälsaren det är jag ej, 
för han fanns till långt före mej."  

4. När Jesus kommer vägen fram, 
Johannes säger: "Se Guds Lamm, 
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor 
för mej att knyta upp hans skor. 
Med eld och Ande döper han, 
från vetet agnar skilja kan." 

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär, 
då får du äran, Jesus kär!

O Jesus, än de dina

Alt. koral:



Alt. koral:
 

Alt. koral: 

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dej se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Men redan här på jorden

bland oss du stiger ner.

För oss ett offer vorden,

dej själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dej nu hör till.

6. Ja, dej vill vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du hos oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far

*Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far 
upp till det ljus, vars sändebud du var. 
Nu himlars himmel för dej öppen står, 
till Majestätets högra hand du går. 
Dock ser du än med kärlek till den jord, 
där du ditt blod har lämnat och ditt ord. 
Ifrån all världens tron, o mänskors vän, 
du ser till oss och oss välsignar än, 
då vi på korsets stig, som här du gick, 
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick. 
Helig är Herren, Fadern, Skaparen, 
helig är Herren, Sonen, Medlaren, 
helig är Herren, Anden, Tröstaren! 
Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud, 
och jorden kläder sej i högtidsskrud 
och svarar: Helig, helig, helig Gud!

På krubbans strå man lade dej

1. På krubbans strå man lade dej,
o Jesus, himlens Förste, 
och människor ej kände dej, 
fastän du är den störste. 
Du bådades av stjärnors gång, 
du prisades av änglars sång; 
för världen var du ringa. 

2. Med villig håg du tog dej an 
det kall du valts att sköta. 
Man hos de fattiga dig fann, 
du alla ville möta. 
Dej låg om hjärtat, Helige, 
att ej förlora syndare 
som åt dej anförtroddes. 

3. Du mild, av hjärtat ödmjuk var; 
ditt ord gav ro i själen. 
Till alla samma tröst du bar, 
till kungen som till trälen: 
ett hopp, en tro, en evig Far, 
som hjärta för oss alla har,
förlåtelse, försoning. 

4. Du tålig var till smädlig död, 
ja, intill korsets pina. 
Du dej, Guds Lamm, åt bödlar bjöd
och flyddes av de dina. 
Men därför en gång i ditt namn 
böjs varje knä, och himlens hamn 
åt mänskor du förvärvat. 

5. För dej ej världen hade band 
och graven inte stängsel, 
förgängelsen ej hade tand 
och helvetet ej fängsel. 
Din seger evigt vittne bär, 
att den som ren och helig är, 
är också ensam mäktig. 

6. Befäst oss, Jesus, i din tro, 
din lära, ditt exempel! 
Din Ande låt i hjärtat bo 
och gör det till ditt tempel, 
så vi med dej, som du oss bjöd, 
kan be i både liv och död: 
o Fader, ske din vilja!

Vänd bort din vrede

1. Vänd bort din vrede,
Gud, som straffet sänder,
vänd bort din vrede
från bestörta länder!
Vänd bort din vrede,
du som har i händer
livet och döden.

2. Böner så varma
alla vi förenar:
döm ej oss arma
såsom vi förtjänar!
Gud, dej förbarma!
I din nåd allena
har vi vår räddning.

3. För Jesu pina,
för den törnekrona
han för de sina
bar att dem försona,
låt nåden skina!
Oss i kärlek skona!
Var oss en fader!

4. Jesus allena
hela kan det brutna,
med dej förena
det från dej förskjutna,
genom det rena,
från hans hjärta flutna
blodet och vattnet.

5. Låt oss ej falla,
låt den förbön gälla
som för oss alla
Jesus hördes fälla!
Dej vi åkallar,
Gud, all godhets källa!
Trefaldigt store! 

Kom, pröva mej, min Gud

Alt. melodivariant:



1. Kom, pröva mej, min Gud,
du vet ju hur jag menar:
om världen eller dej
i håg och verk jag tjänar.
Se till om inte jag
på väg från dej nu är,
och led mej på den väg
som till ditt rike bär.

2. I dopets helga bad
min käre Far du blivit,
mej nådens barnaskap
och löftets arv du givit,
men har jag som ditt barn
här under livets lopp
dej fruktat, älskat, lytt
med hjärtats tro och hopp?

3. Har jag ej spart den kraft,
den tid som du mej unnat
att verka i min krets
det goda som jag kunnat?
Och gick, där jag det gjort,
i min beräkning in
ej mera världens dom
än samvetets och din?

4. Har jag med trohet sörjt
för dem du mej förtrodde,
med godhet dem bemött
som av mitt bud berodde,
och varit i mitt kall, 
min bostad och min bygd
en värdig förebild
av ordning, flit och dygd?

5. Har jag mot hämndelust
och avund mej bemannat,
för dem mej hatat bett,
välsignat dem mej bannat?
Har jag gjort alla rätt
och önskat alla gott,
vid andras lycka glad
och nöjd med egen lott?

6. O Gud, har denna röst
ej smickrat, ej förtalat,
men lika öm och sann
bestraffat som hugsvalat?
Har denna hand jag räckt
till nästans hjälp i nöd,
till den betrycktes värn,
den övergivnes stöd?

7. Har med din Andes kraft
mot ont begär jag kämpat,
dess väckta gnista kvävt,
dess första utbrott dämpat,
så ej begärelsen 
i hjärtat synden fött
och i fullbordad synd 
jag andligen har dött?

8. Har jag i glädjens dag
mej fröjdat i din fruktan?
Bar jag i sorgens dag
med tålamod din tuktan?
Gav jag i fröjd och nöd
dej tacksamhetens pris,
förvissad att i allt
du nådig är och vis?

9. O Gud, vem märker här
hur många bud han bryter?
Gå ej till doms med mej,
du ser ju allt som tryter.
De många fel jag gjort
förlåt för Jesu skull
och ge mej Andens nåd
att vandra kärleksfull.