Jag är en pilgrim

1. Jag är en pilgrim och en främling,
färdas fram i tårarnas land.
Jag har ett hem i den ljusa staden,
min Gud, 
som inte byggts av mänskohand.

2. Jag har så många kära vänner
som nått fram till himmelens land.
Jag är helt inställd på att få se dem,
min Gud,
en dag på fridens sköna strand.

3. När sist jag korsar Jordanfloden
på min väg till löftets land,
om jag får röra en fåll på din klädnad,
min Gud,
så blir jag löst från varje band.

Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst

1. Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
Den saliga dagen är nära,
då vi skall få höra hans ljuvliga röst
och skåda hans anlete klara.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

2. Minuterna ilar, se, skuggorna flyr,
snart natten den långa skall ändas.
Det ljusnar i fjärran, se, morgonen gryr,
den eviga dagen snart randas.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

3. Ja kom, Herre Jesus, kom snart som du sagt!
Din ankomst med fröjd vi förbidar!
Kom snart att förstöra all fiendens makt,
att ensam på jorden regera!
Välkommen, välkommen, vår konung och Gud!
Välkommen, välkommen att hämta din brud
till dig i den eviga glädjen!

Om blott i försoningens under min tro

Alt. koral:



1. Om blott i försoningens under min tro
blir övad och salig och mogen,
då blir det min enda förplägnad och ro
att vara min Frälsare trogen.
Ja, visshet i tron om att vara Guds barn
är starkaste värnet mot alla de garn
som satan och världen utlägger.

2. Mer öm och mer grannlaga kärleken är
än någonting annat som gives.
Om Jesus med tron i sitt inre man bär
ej mera med synden man trives.
Man har inte hjärta, man har inte mod
att honom, som friköpt oss dyrt med sitt blod,
med synder bedröva och såra.

3. Så blir vi då underbart invigda i
det härliga kristendomsstycket:
att mycken förlåtelse verkar att vi,
o Jesus, nu älskar dej mycket!
Och hjärtat sej vidgar av längtan och lust,
ju mera det klarnar mot hemlandets kust,
den säkra och fridfulla hamnen.

Två väldiga strider om människans själ

 

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning,

vår Hjälpare stor som oss syndare lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam,

förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Besinnar du inte ditt eviga väl,

men binder i stoftet din fattiga själ,

du aldrig ska himmelen hinna.

4. Men saliga de som vill höra Guds ord

och låter det genom sej strömma.

För dessa blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen ska döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat vad ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.
 

Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv!

Alt. koral:



1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! 
För oss du nu dödade döden. 
Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv 
mot synden och yttersta nöden. 
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, 
mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: 
jag lever, och ni ska få leva!  

2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går,
de saligas lovsång till möte. 
Åt oss du bereder i dag som i går 
ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: 
att syndare saliga göra. 

3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud 
kan älska. Nu lever mitt hjärta! 
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud 
i Frälsarens lydnad och smärta. 
Från djup och till djup i Guds eviga råd 
serafen ej skådar ett under av nåd 
så härligt som människans frälsning!

Välsignad den dagen

Alt. koral:




1. Välsignad den dagen, då jag här fick se
hur kärlekens hav översvallat!
Välsignad den stunden, som Gud velat ge,
när han mej till nåden har kallat,
mej nyfött och renat, upptagit till barn!
Då löstes jag arme ur träldomens garn,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

2. Låt satan fritt ryta och ha ingen ro,
min Jesus skall skydda och freda.
Låt jorden omstörta, låt prövas min tro,
Guds Ande skall trösta och leda.
Fast synderna är liksom sanden i hav
och trycker och följer mej jämt till min grav,
har Jesus dock dött i mitt ställe.

3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår,
och skyarna börjar att tjockna,
när böljorna fräser och hårdare slår
och elden i lampan tycks slockna,
då fäller jag modet, men håller dock i:
min synd är förlåten och då är jag fri,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro,
jag ser för mej himmelska stranden.
Där skall jag få inta vad här jag fått tro
med fröjd i de levande landen,
och evigt åtnjuta försoningens nåd
och inse och prisa Guds eviga råd,
att Jesus har dött i mitt ställe.

5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
som Sonen i hjärtat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
och mödan för mej inte sparat!
Tack, helige Ande, min hjälpare god,
som lärt mej vad värde det är i hans blod
som nådigt har dött i mitt ställe!

O syndaförlåtelse, dyrbara skatt

Alt. koral:


1. O syndaförlåtelse, dyrbara skatt,
av oförskylld nåd åt oss vunnen,
du är ju för oss i vårt eländes natt
den flödande salighetsbrunnen!
Med ständiga synder mot heliga bud,
vart skulle vi fly, om ej blodet hos Gud
hans nåd oupphörligt förnyar?

2. Allt eget, det vare sig ont eller gott,
o må det bli dött och begravet
och anden i Kristi rättfärdighet blott
insjunka som droppen i havet!
Ty är jag förlorad, till intet i mig,
så har jag dock allting fullkomligt i dig,
o Jesus, för eviga tider.

3. På korset du sagt: "allt fullbordat nu är",
men ej: "det fullbordat skall bliva".
O Herre, giv nåd, att jag enfaldigt lär
min tro med ditt ord införliva!
När du nu har sagt ditt "fullbordat" en gång,
då leve mitt hjärta, då ljude min sång:
ett ja och ett amen i själen!

Nu stunden är kommen

1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,

den stund som bebådad är vorden,

då Anden sej sänker från himmelens höjd

att bygga Guds kyrka på jorden.

Vad tröst och vad trygghet det budet oss bär,

att Hjälparen, sanningens Ande, är här,

som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp

får skåda Guds väldiga under.

Ej löftena glömts under tidernas lopp,

de vilar på klippfasta grunder.

Med tungor av eld ger nu himmelen svar

på brinnande böner och suckan, som var

så tung under tvivlande stunder.

3. Så lyssna till ordet, ni länder och folk -
Guds Ande sej riktar till alla!
När Petrus förkunnar Guds ord utan tolk 
hörs tungomålsskrankorna falla.
Trots Babels förbistring man ordet förstår,
och pingstens predikan till själarna når
att väcka och trösta och kalla.

4. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst

som bot i Jerusalem bjuder.

Det går likt ett styng genom tusentals bröst,

när Petrus´ förkunnelse ljuder.

Guds kyrka nu föds i den heliga stund,

och än står hon fast på sin eviga grund,

hur tiden än stormar och sjuder.

5. Du människa, gläd dej och prisa din Gud,

som dej med sin Ande hugsvalar,
och var inte träl under bokstav och bud,

när nåden från himmelen talar.

I ordet och bönen din tillflykt du får

och mod i ditt hjärta, om vägen än går

igenom de mörkaste dalar.

6. O Jesus, din helige Ande oss sänd

att väcka vårt domnade sinne!

Och giv att din sanning av oss blir bekänd,
bevarad i hjärta och minne.

Försmäktar vår själ under ångest och strid,

låt Anden få komma med strömmar av frid,

där glädje och styrka vi finner. 

Allt vad oss Adam i fallet ådragit

Alt. melodi:




1. Allt vad oss Adam i fallet ådragit,
botats av kvinnans gudomliga Säd.
Kristus har själv världens synder borttagit,
just då han dog på förbannelsens träd.
Han som var ren
gjort det allen,
en dog för alla och alla i en.

2. Se, jag min kropp och mitt blod för er alla
till era synders förlåtelse ger,
så han ju sa och vill bjuda och kalla:
Kom, ta emot, låt det gälla för er!
Allt vad jag gör,
lider och dör,
gör jag för er, för er alla, så hör!

3. Om dina synder än blodröda vore,
ska de nu likväl bli snövita här.
O ja, det blodet av Herren, den store,
tusenfalt mera än synderna är.
Tänk om du fick
endast en blick
in i det helga, dit Medlaren gick!

4. Men om i lättsinne du hela dagen
tar över Golgata lättaste språng,
trampar på blodet och trotsar så lagen,
svårt blir det då när han kommer en gång
möta på nytt,
den som du skytt,
den som du stungit, föraktat och flytt!

5. Må du nu, Jesus, för syndare alla
visa dej så i din smärtas gestalt,
att de förkrossade strax vill nedfalla,
söka och finna vid korset sitt allt!
Uslaste träl
är ju en själ
som med ditt blod du har friköpt likväl.

6. Hjälp oss att hålla det evigt tillräckligt,
att du har dött för varendaste själ!
Tveka och tvivla på det är förskräckligt,
trampa Guds Son och bli frivilligt träl.
Nej, det är nog:
Frälsaren dog,
evigt för alla tillräckligt och nog! 

Tro dej igenom, hoppas på Gud!

Alt. koral: 


1. Tro dej igenom, hoppas på Gud,
Hör ifrån Herren tröstefullt bud!
Lita på Jesus, han har dej kär,
tro dej igenom nöd och besvär.
Bed dej igenom! Gud hör din bön.
Älska dej genom! Snart får du lön.
Lid dej igenom, möt vad som helst!
Lita på Jesus, och du blir frälst.

2. Tro dej igenom suckarnas dal!
Vägen går hemåt fast den är smal.
Guldet skall sovras, renas så väl.
Tro dej igenom, vinn så din själ!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

3. Tro dej igenom dimman! Vad mer?
Där bakom molnet solen ju ler.
Natten är mörk men stjärnor den har.
Tro dej igenom osedda dar!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

4. Tro dej igenom sorger och nöd!
Golgatanåden frälsar från död.
Allt är fullbordat, Anden din pant.
Tro dej blott fram om vägen är brant!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

5. Tro dej igenom, tro på Guds Lamm!
Löftenas vagnar går ända fram.
Brännheta tårar torkas då bort.
Tro dej igenom, resan är kort!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

Om han komme i dag

1. Om han komme idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?

Om du hörde idag det kallande ljud

av basunen från himmelens sky,

skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han komme idag, rättfärdig och vis,

till att ställa oss fram inför sej,

månne människors dom och människors pris

skulle vara av värde för dej

eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort

även då skulle synas dej så?

Månne allt vad idag blir talat och gjort

bleve talat och gjort även då?

Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han komme idag - o, pröva dej än

medan Herren nu dröjer, och säj:

Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?

O, vart leder då vandringen dej?

Den stund du ej menar, han kommer.

Låt mej börja med dej

Alt. koral:

1. Låt mej börja med dej,

o min Frälsare kär,
varje år som du skänker mej än.
Låt mig börja med dej

varje dag du ger här
och förnya mitt uppsåt igen
att vara för evigt din egen.

2. Låt mig börja med dej,

i ditt heliga namn,
det som ensamt har frälsning i sej.
Håll mej tätt intill dej,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mej,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar framåt med dej.
Varje gryende dag

två mej vit, två mej ren
i det blod som har runnit för mej
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mej börja med dej,

men hör ännu en bön:
Låt mej sluta min vandring med dej.
Och när dagen är slut,

ge mej vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mej,
att leva med dej i ditt rike.

Varför inte idag

Alt. melodi:



1. Varför inte idag, varför tvekar du än

när det gäller din eviga frid?

Varför öppnar du ej för din himmelske vän

som kan stilla all oro och strid

i trötta, betungade hjärtan?

2. Varför inte idag, innan sol går i skog,
varför inte idag, just idag?
Var det inte för dej som din Frälsare dog,
ja, för dej som han uppfyllt Guds lag?
Nu är det på dej som han väntar.

3. Varför vill du ej lämna ditt hjärta åt Gud
mitt i livstidens soliga vår?
Varför glömmer du ständigt hans heliga bud
för en fröjd som med jorden förgår,
en fröjd som likt rosorna vissnar?

4. Varför inte idag, medan pulsen slår varm,
medan sinnet är spänstigt och glatt?
Tycks den lycka han bjuder dej fattig och arm,
är den inget, hans himmelska skatt?
Be Herren om öppnade ögon!

5. Varför inte idag, medan än du har tid
att få leva för Jesus ditt liv?
Du får kraft genom honom i vila och strid,
ja, en gren i hans vinstock du blir,
en gren som bär evighetsfrukter.

6. Innan döden fått lägga sin isande hand
över hjärtats oroliga slag,
innan foten beträder det okända land,
o stå upp, medan ännu är dag!
Kom hem, ja kom hem till din Fader!

Tack Jesus, ja, tack för det ord vi har fått

1. Tack, Jesus, ja, tack för det ord vi har fått,
som säger att allt nu är väl,
att lösen är gillad, att allt nu är gott
och friköpt var människosjäl.

2. Så ta oss nu, Jesus, och led du oss fram,
ja, sköt oss och bär oss också!
Sök upp och församla de många små lamm,
som ännu förskingrade går!

3. En gång när du kommer att hämta din brud
från nödens och tårarnas land,
då ska hon bli klädd i din snövita skrud,
få krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad
ditt lov med all himmelens här.
Vad jublet blir stort i den himmelska stad,
vad lust och vad salighet där!

5. Ja, tänk, vilket brus utav harpor och sång
det hemma i himmelen är!
Där blir inte tyst om vår Jesus nån gång.
Halleluja, vore vi där!

6. Det närmar sej målet med varje minut,
och framåt det ilar så fort.
Banéret vi segrande höjer till slut,
då är vi ju hemma, så stort!

7. För blodet får syndare komma helt fritt;
du kommer väl med oss, så säg?
Följ med och besinna att valet är ditt,
Gud levande väg är för dej!

8. Och vägen är Jesus, den enda som går
till nya Jerusalems stad!
Så ila framåt, och snart vila du får
och sjunga där uppe så glad!

Vad är det för sår du i händerna har

1. Vad är det för sår du i händerna har,
o Herre, barmhärtig och huld?
"Jo, där ska de bli i all evighet kvar
och vittna: betald är din skuld!"

2. Men även på fötterna har du ju sår,
du milda och tåliga Lamm!
"Ja, där är försoning för dej som nu går
i synd och villfarelse fram."

3. Ditt blodiga huvud med törne är krönt,
ack, säj, varför blöder det så?
"Jo, se, varje blodsdroppe smyckar dej skönt,
och aldrig kan mindre förslå."

4. Din sida har ju blivit uppstungen så
att vatten och blod runnit ut!
"Jo, där ska eländiga syndare få
sin fristad, så är mitt beslut."

5. Min Jesus, för det ska du evigt ha pris;
med blodet min ande nu stärk!
Du världen har frälst på ett fullkomligt vis
med detta ditt dråpliga verk!

Herre Jesus, när du sade

1. Herre Jesus, när du sade:
"be, så ska ni också få!"
vilken dyr klenod du lade
ner i våra händer då!
Du som, rik i nåd för alla,
sagt oss att ditt namn åkalla,
//: o låt nådens skurar falla
så att öknen blomstra må! ://

2. Låt din Andes milda susning
ljuvt förnimmas denna stund,
så ej falska lärors tjusning
för oss bort från Ordets grund!
Sänd ditt ljus, det underbara,
dina bud nu själv förklara,
//: i din sanning oss bevara,
håll oss fast i ditt förbund! ://

3. Tack och lov för nådens under,
tack för nådens rika bord,
tack för alla himlastunder
redan här på syndig jord!
Herre, hjälp oss, dej till ära,
hedra med vårt liv din lära,
//: hör vår bön och var oss nära,
Amen är ditt löftesord! ://

Jag steg upp i morse

1. //: Jag steg upp i morse med min inre blick
fäst på Jesus ://
Jag steg upp i morse med min inre blick
fäst på Jesus,
hallelu, hallelu,
hallelu, hallelu,
halleluja.

2. //: Du kan inte hata andra med din blick
fäst på Jesus ://
Du kan inte hata andra med din blick
fäst på Jesus,
hallelu, hallelu,
hallelu, hallelu,
halleluja!

3. //: Vi styrs av Guds Ande när vi har vår blick
fäst på Jesus ://
Vi styrs av Guds Ande när vi har vår blick
fäst på Jesus,
hallelu, hallelu,
hallelu, hallelu,
halleluja!

Lova Herren Gud

//: Lova Herren Gud,
som hög och mäktig är!
Herre, du min Gud,
i härlighet är klädd ://

Öppna mina knutna händer

1. Öppna dina knutna händer,
först då kan du ta emot,
öppna dina slutna ögon
först då kan du se,
öppna också hela hjärtat,
ta emot vad Gud vill ge,
våga leva livet öppet,
våga leva det.

2. Öppna mina knutna händer,
så att jag kan ta emot,
öppna mina slutna ögon
så att jag kan se,
öppna också hela hjärtat
så att jag kan ta emot
livet som du anförtror mej
nu och varje dag.

Sol går upp i vårens tid (In vernali tempori)

1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,
slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans
i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi anat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi spanat.

Jesus kär, var mej när

1. Jesus kär,
var mej när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär,
var mej när.

2. Håll du mej
tätt vid dej
och låt din stig bli jämn för mej.
I glädjen och
i sorgen lika,
håll du mej
tätt vid dej. 

Världens pånyttfödelse

1. Världens pånyttfödelse
åter glädjen föder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå nu ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!

3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!

4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.

5. Vi i honom återfår
hela paradiset: 
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset. 
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.

Du som kom att oss försona

 


Alt. koral:


1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

O du som ser, o du som vet

Alt. koral:



1. O du som ser, o du som vet

vart stackars väsens hemlighet,

som också vet, långt mer än jag,

mitt väsens natt och dag,

tag allt jag äger i din hand,

bränn slagget med din renhets brand

och låt mig leva i ditt land,

min Fader och min Gud.

2. Om än den väg som för till dig

är smärtornas och dödens stig,

så lär mig vilja, Gud, ändå

den tunga vägen gå.

Den gång du viskade ditt "Bliv!"
du ville mening i mitt liv.
Din mening i mitt väsen skriv,
min Fader och min Gud.

(Texten är publicerad här med tillstånd från Vännernas samfund, som innehar copyrighten fram till 2035).

Är det ödsligt och mörkt och kallt

1. Är det ödsligt och mörkt och kallt
i ditt hjärtas hus?
Söker fåfängt du frid och ro
här bland stoft och grus?
Då har Jesus, all världens ljus
än ej gått upp därinne,
//: ty där han får lysa in,
ger han ett annat sinne ://

2. Fattas något, du vet ej vad,
fly till Jesus blott!
Om du än ej förstår dej själv,
han förstår dej gott.
Han har gåvor för alla fått,
allt också dej blev givet,
//: men om du ej honom har
så har du inte livet ://

3. Hungrar, törstar du mitt ibland
världens tidsfördriv,
han det levande brödet är
som ger världen liv.
Honom, honom ditt hjärta giv!
Han stilla kan dess längtan,
//: han kan rikligt tillfredsställa
all din törst och trängtan ://

4. O stå upp då och ta emot
vad han har med sej:
nåd, förlåtelse, liv och frid
- allt som fattas dej!
Han har nog för båd´ dej och mej,
ja, över nog för alla:
//: må vi tro hans kärlek blott
och i hans armar falla!  ://

Kan du lämna ditt hjärta för tidigt åt Gud?

Alt. melodi:



1. Kan du lämna ditt hjärta för tidigt åt Gud,
som så tidigt dej slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
och bekänna för världen hans namn?

2. Tror du ungdom och vår inte passar för Gud,
inte lovsångens jublande röst?
Månne hellre de tunga, de klagande ljud
i den kalla och vissnande höst?

3. Tror du glädjen i livet blir mindre med Gud?
Skall var ros sina blad börja strö
för den levande fläkt? Tror du sångernas ljud
då ska tystna på vägen och dö?

4. Nej, du vet ej vad lycka, vad salighet är,
förrän Jesus har blivit din vän
och fått släcka den evighetstörst som dej tär,
om än ofta fördold för dej än!

5. Kort och ytlig blir glädjen och kylig din vår,
om ej Jesus får ge dej sin frid!
Men med honom du trygg mitt i stormarna står,
med ett mål i en växlande tid.

Uppstånden är Kristus, han kämpat och vunnit

1. Uppstånden är Kristus,

han kämpat och vunnit!
Vår fiendes glädje den blev inte lång.
En evig förlossning vår konung har funnit
och dödsfångar friat från bojornas tvång.
Uppstånden är Kristus! Se, natten försvunnit
och dagen vi hälsar med jublande sång.

2. Uppstånden är Kristus!

Vem kan oss fördärva
då Frälsaren själv är vår broder och vän?
Att liv och försoning åt världen förvärva
han dog på ett kors, men han uppstod igen!
Uppstånden är Kristus, och nu får vi ärva
med honom all himmelens glädje. Amen! 

Så glänsande vitt ett täcke av snö

1. Så glänsande vitt ett täcke av snö
nu höljer den slumrande jorden,
för blommorna små, de ska inte dö,
de bidar blott våren i norden.
Min Frälsare, två mej ren så att jag
så vit som den snön kan få vara
och bida med fröjd den saliga dag
då du dej i mej ska förklara!

2. När vinter och köld för evigt har flytt
för vår som ej här har sin like,
o väck mej till liv och glädje på nytt
däruppe i himlarnas rike!
Men medan jag än förbidande står
och vintern strör rimfrost i håren,
jag sjunger i tron idag som igår:
det lider, det lider mot våren! 

Så är nu vår sak av Guds Lamm ställd till rätta

Alt melodi:

1. Så är nu vår sak av Guds Lamm ställd till rätta,
och uppfyllt är allt det som lagen begär.
Vi kan inte önska oss mera än detta,
ty Jesus vår frid och rättfärdighet är! 

2. Är han för oss dödad och för oss uppstånden,
då har vi en grund som för evigt består,
och då är ju fåvitskt att bygga på sanden,
men saligt att läsa och tro som det står! 

3. Vill känslan, förnuftet och världen bestrida
tillsammans med Satan vår rätt till Guds Lamm,
vi litar på löftet, Gud är på vår sida
och djävulens anhang får stå där med skam! 

4. Må verkhelgon knorra och skriftlärda bråka,
de gör ju så ofta förbund med varann!
De fyller sitt koger i syfte att råka
just den som i enfald vill tro på Guds Lamm.

5. Men aldrig de eländas sköld skall fallera,
än tål den en storm ifrån fiendens här.
Och visste de förut, hur allt skall passera,
de skulle bespara sej många besvär.

6. Friskt mod, hur än satan vår ofärd bereder,
den klippan står fast som vi bor i ändå!
Vi fäller ej modet, förrn klippan skjuts neder,
men klippan är Gud, och nog skall han bestå! 

7. Ja, pris vare Gud som sej själv oss har givit
till livsgrund, rättfärdighet, klippa och sköld!
I dej, Herre Jesus, vi härskar i livet
och sjunger för evigt om seger och fröjd! 

Ingen är för liten, ingen är för stor

1. Ingen är för liten,
ingen är för stor
för att följa Jesus,
Frälsaren på vår jord.
Jesus älskar alla,
säger Bibelns ord.
Ingen är för liten,
ingen är för stor.

2. Inget är för litet,
inget är för stort
att ta med till Jesus,
vad vi än har gjort.
Jesus tar emot oss,
öppen står hans port,
inget är för litet,
inget är för stort.

I gästabudssalen gick synderskan fram

1. I gästabudssalen en kvinna gick fram;
att Jesus var där hon av ryktet förnam;
hon skyndar förbi all den prakt hon där ser
och tyst vid sin Frälsares fot faller ner.

2. Nu hördes ett mummel: det var ju en skam,
att en så förfallen där tordes gå fram.
Det passar blott helgon, man sade med knot,
då hon med sin balsam nu rörde hans fot.

3. Hon hörde hans röst, den som gav henne hopp,
men vågade knappt i hans ögon se opp.
I suckar och gråt hennes hjärta sej göt,
då till sina läppar hans fötter hon slöt.

4. Som bågen av guld i den regniga sky,
som solen om våren då drivan ska fly
såg Jesus på kvinnan; Guds frid hon där fick
och salig och upprättad hemåt hon gick.

Mänska som så mycket gott

1. Mänska som så mycket gott
av din Herres hand har fått,
använd ditt förnuft och lär
dej hur ljuvlig Herren är!

2. När du solen skåda får
som på himlavalvet går,
när du blommans fägring ser,
Herrens godhet mot dej ler.

3. Till att prisa Herren Gud
manar dej de tusen ljud
som från luftens fåglar går,
där de färdas utan spår.

4. Är för känseln något gott,
när du smak på något fått,
när du erfar ljuvlig lukt:
offra dina läppars frukt!

5. Ej blott makt hör Herren till,
han din Fader vara vill.
Var hans barn och fröjda dej
att han vill förbarma sej!

6. Prisa Gud, men ej som slav,
Kristus barnaskap dej gav!
Den som tror till himlen går,
honom evigt skåda får.

Du, Gud, kan rättvist döma

1. Du, Gud, kan rättvist döma,
ty allt du ser och vet.
Ej ondskan sej kan gömma
för din allvetenhet.
Den som vill dej bedraga,
den kommer snart på skam,
du inom kort kan laga
att sveket kommer fram.

2. Om jag ej ärligt menar,
o Herre, inför dej,
med fromhet synd förenar,
o du som känner mej,
på nytt mej utrannsaka
och fostra mej i nåd,
mej hjälp att bedja, vaka
mot hjärtats överdåd.

3. Du, Herre, mej bevare
från svek och skrymteri.
Från biavsikter vare
min tro och kärlek fri.
När bön och lov jag övar,
må det av hjärtat gå,
och när min tro du prövar,
må jag mitt prov bestå.

4. Vill satan mej förleda,
o Jesus, bed för mej!
Må du mej själv bereda
att heder göra dej!
Och när med ångerns smärta
jag själv fördömer mej,
du vittne för mitt hjärta
att nåd jag får av dej.

Du Herrens vän som mången gång får gråta

1. Du Herrens vän, som mången gång får gråta
och lider av det ondas makt i dej
och för dej själv och andra är en gåta,
minns att Guds helgon ej slapp undan, nej!
I sej förtappade, i Kristus blott
rättfärdiga och heliga de gått.

2. Så låt behaga dej Guds Andes tuktan!
Säg ja till domarna i Herrens ord,
så att du kan bli kvar i Herrens fruktan
och stilla bli vid nådens rika bord,
där ljuvligt han hugsvala vill din själ
med ordet om att Kristus allt gjort väl.

3. I dej fördömd, ja, men i Kristus salig!
Han din rättfärdighet hos Fadern är.
I honom ren, fast du har synd otalig
och smärtsamt känner att du har den kär.
Allt ont som än sej i ditt hjärta rör
är sonat i hans dyra blod, ja, hör!

4. Du Herrens vän som mången gång får gråta
och lider av det ondas makt i dej
och för dej själv och andra är en gåta
- var glad, den sälla dagen närmar sej,
då allt som hör det första till är slut
och fri och glad du går ur trängseln ut! 

Den port är trång, den väg är smal

1. Den port är trång, den väg är smal
som till Guds rike bär,
dock finns det rum i himlens sal
//: för dej, vem än du är ://

2. Se, än är himlen inte full,
än finns det rum för dej!
I Jesu namn, för Jesu skull
//: dess portar öppnar sej ://

3. Fast tusen sinom tusen står
i vita kläder där,
av Herrens nåd åt dej också
//: ett rum förvarat är ://

4. I Jesu hjärta, där är rum
och i hans paradis,
så lär mej evangelium -
//: Gud vare därför pris ://

5. Gud vare pris, att även jag
får i den staden bo
den långa evighetens dag
//: i ostörd frid och ro ://

6. I ostörd frid och salighet,
ja, vilken ljuvlig lott!
Säll var och en i evighet
//: som borgarskap där fått ://

O syndare, som än på sanden bygger

Alt. koral:


1. O syndare, som än på sanden bygger, 
i syndens sömn och dödens dvala ligger, 
stå upp och se dej om, det är hög tid, 
ännu vill Gud dej vara huld och blid. 

2. Ja, se hur milt Gud Fader dej uppväcker 
och sina fadersarmar till dej sträcker! 
Försumma ej att ta hans nåd emot, 
fast genom sen, dock redlig syndabot. 

3. När nådens tid en gång är helt försvunnen, 
och du vid liv ej mera skall bli funnen, 
då är för sent, ty himlens dörr är stängd 
till evig tid: o, en förskräcklig längd! 

4. För den skull låt ditt hjärta väl betrakta 
din dödlighet, på tiden noga akta. 
Betänk vad lön en kristlig levnad får, 
men vilken dom de onda förestår. 

5. Vad är ditt liv? En ström som snart förrinner.
Vad är din lust? En dröm som strax försvinner.
Din styrka? Stöd som faller självt omkull. 
Ditt guld och gods? Till slut tre skovlar mull. 

6. Din ära? Dunst. Din fägring? Maskars föda. 
Din klokhet? Flärd. Din konst? En tacklös möda. 
Ditt höga stånd? En inskrift på din grav. 
Din lyckas tid? Ett falskt och stormigt hav. 

7. Men vad är dygd? En kristlig kärleks övning.
Och vishet vad? En daglig hjärtats prövning. 
Den frommes tro? Glad tillförsikt till Gud. 
Hans samvetsro? Ett dagligt gästabud. 

8. Vad är hans kraft? Guds Andes nåd och ledning. 
Hans levnads kall? En daglig dödsberedning. 
Vad är hans död? En gång till Faderns hus. 
Och arvet där? Lycksalighet och ljus. 

9. Betänk då vilken glädje Herren giver 
den som i tro och kärlek stadig bliver: 
en evig ro, en oförgänglig fröjd 
som redan här i hoppet gör dej nöjd. 

10. Betänk hur Gud är god som vill dej hjälpa, 
hur listig Satan som dig söker stjälpa. 
Fly synden som en orm, ett dödligt gift; 
håll fast vid Gud och vid hans helga skrift. 

11. Giv noga akt att lampan inte slocknar 
och syndens moln ej över själen tjocknar. 
Och faller du, stå genast upp igen 
och fly till Gud som till din bästa vän. 

12. Säg, Helge Fader, milderike Herre, 
jag vet med mig att jag förskyllt, dess värre, 
straff, onåd, död och helvete av dej, 
om efter min förtjänst du dömer mig. 

13. Men fastän mina synder är så stora, 
fast deras mängd som sand i havet vore, 
så tog din Son dem alla dock på sej. 
Och hans förtjänst jag nu tillägnar mej.

O evighet, din längd mig fast förskräcker

1. O evighet! Din längd mej fast förskräcker, 
som början har, men änden aldrig räcker! 
O evighet! En tid förutan tid! 
Din hågkomst gör, att jag den hisnar vid. 

2. All timlig nöd, den största här kan vara, 
med tidens fart sin kos dock måste fara, 
men våndan grym som evigheten bär
förutan hopp, förutan lindring är.

3. För gudlöshet, med uppsåt här bedriven,
i Herrens lag står själens dödsdom skriven.
Ett timligt brott ett evigt straff så får,
en syndig lust ger evigt samvetssår.

4. Fly, mänskobarn, ack, undfly satans snara!
Din yra lust kan inte evigt vara,
nej, lik en ström den far, den hastar bort
och sänker dej i djupet inom kort.

5. Vak upp, min själ, låt syndasömnen fara!
Ta dej i tid med kropp och själ till vara!
Vänd om till Gud idag, om inte förr,
ty öppen står nu evighetens dörr.

6. O evighet, din längd mej fast förskräcker,
som början har, men änden aldrig räcker!
O evighet, en tid förutan tid!
O Gud, förbarma dej, giv nåd och frid!

Jag arma barn som litet har erfarit

Alt. koral:



1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!

Bevara mitt hjärta, o Herre

1. Bevara mitt hjärta, o Herre,
ty livet ju därav går,
och synden är ännu så mäktig
att över den du blott rår!
Så giv mej din helige Ande,
med kraft från höjden, att jag
må strida och vinna och bida
i tron din ankomst en dag!

2. Bevara mitt hjärta, o Herre,
jag beder det om igen,
ty blott med din makt jag bevaras;
så lär mej se upp till den!
Var med mej i frestelsestunden,
då världen lockar och ler,
berör mej då ingen i världen
men du allena mej ser!

3. Så vill i din nåd jag befalla
min ande, min kropp, min själ:
tag mej och vad än du mej givit
och göm för din räkning väl!
Och är du min bergfasta boning,
mitt skyddande nästes frid,
då är jag, trots farorna alla,
i trygghet för evig tid.

Ett barn i dag är oss givet

Alt. koral:


1. Ett barn i dag är oss givet,
en son har skänkts oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med kraft från pol och till pol!

2. I världen krigen hörs bullra
och makt sej spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och ska vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dej!
Han känner hjärtana allas
och allt som undangömt sej.
Han heter Kraft, så var stilla,
låt honom föra dej an!
Vem kan nu göra dej illa,
sen han för dej blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dej striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
för dej, och då ska du tro
att den är trygg i all fara,
som har i honom sin ro. 

En tillflykt hos Jesus jag funnit

1. En tillflykt hos Jesus jag funnit,
en tillflykt i glädje och sorg.
För mej har han kämpat och vunnit,
försoningen är nu min borg.
Där finner jag alltid ett näste
hur illa det än har gått,
i nöden, i döden ett fäste
- mitt straff har min Jesus utstått.

2. Som Jesus kan ingen hugsvala
och ingen kan mena så väl
och ingen så hjärtligt tilltala
min skrämda och sargade själ.
Nej, vänner, nog kan de ju mena
så väl och ge goda råd,
men hjälpa, det kan han allena
och nåd får jag alltid som nåd.

3. Jag står nu i Frälsarens lydnad
rättfärdig och ren inför Gud.
Se, Sonens förtjänst är min prydnad,
jag önskar ej få bättre skrud.
Eländig, förtappad, förlorad,
se, detta är min attest.
Till barn uti Kristus utkorad
är jag både konung och präst!

Du nederslagna själ

Alt. melodivariant:



1. Du nederslagna själ,
som hungrar efter tröst,
märk dock de orden väl,
att du är återlöst!
Om du det bara fatta vill
och sätta hjärtats tro därtill,
ja, som ett barn på Jesus tro,
så skall du finna ro!

2. Märk, varje väg som går
försoningen förbi
är satans villospår,
förnufts bedrägeri.
Gå ej till råds med kött och blod,
men tro att Jesus är dig god!
Låt inte otron hindra då,
nåd kan du genast få!

3. Så driv misströstan bort
och fatta tillförsikt!
Den glädjen blir så kort
som grundar sig på plikt,
men som den störste syndare
sig köpt och återvunnen se,
det är den ordning Jesus vill
att du dig håller till.

Du arme pilgrim, fördömd av lagen

1. Du arme pilgrim, fördömd av lagen,
betryckt och trängd av din synd och nöd,
din synd är verkligen från dej tagen,
och detta skedde i Jesu död.

2. Du har ju aldrig ifrån din Fader
och ej från Jesus fått skiljebrev.
Är det ej orsak att vara glader
att han dej på sina händer skrev?

3. Du är väl syndig och kall och dålig,
men Jesus redan allt detta vet.
Att han är helig och varm och tålig,
du räkna får som din salighet.

4. Din Jesus säger att dina murar
står för beständigt runt omkring dej
och kommer satan med heta skurar,
din Jesus håller dej fast vid sej.

5. Låt satan rasa, han är dock krossad,
och blodets murar omsluter mej,
och han är bunden, men jag förlossad
och frälst, o Jesus, igenom dej!

6. Bort allting annat, blott blodet gäller,
det är tillräckligt för salighet,
det inför Gud mej helt ren framställer
och gör mej salig i evighet!

7. Tänk, snart är synden och därmed nöden
för evigt borta, halleluja!
Ja, segern har då uppslukat döden
och sorgen måste till flykten ta!