Underbara ungdomstid

1. Underbara ungdomstid!
Du är livets vår så blid.
Hoppets gyllne solsken strålar,
allt i ljusa färger målar,
//: livet varmt och skönt sej ter ://

2. Ungdomstid är tid att så,
helig säd i hjärtat få.
Sanningsordet Gud behagar,
låt det gro för skördens dagar,
//: men ryck lögnens ogräs upp! ://

3. Ungdomstid är glädjens tid,
medan vårsol lyser blid.
Må de unga vara glada,
ungdomsfröjd kan aldrig skada,
//: bara Gud får vara med ://

4. Ungdom, gå med helig glöd
ut till kamp på liv och död
för det goda och det sanna,
allt som lyfter blick och panna,
//: allt som hjälper mänskor upp ://

5. Stort är målet. Bed och strid,
kämpa glatt för fred och frid.
Gå med Gud så ska du vinna,
evig glädje ska du finna
//: när din levnads sol går ner ://

6. Ja, blir kampen än så lång,
evig ungdom nås en gång
om i Jesu spår du träder,
om du bär de vita kläder
//: som du fått av Herrens hand ://

Gud, vår fader, du är nära

Gud, vår fader, du är nära.
Vart vi går så är du med.
Utav dig vill jag få lära
sanning, rättvisa och fred.
Tack för livet som du gav mig,
rymd och skogar, jord och hav.
Gör mig sådan du vill ha mig,
använd mig varenda dag.

[Text och copyright Margareta Melin, publ. med tillstånd]

Jag har beslutat att följa Jesus

1. //: Jag har beslutat att följa Jesus ://
Jag har beslutat att följa Jesus
och aldrig mer tillbaka gå.

2. //: Om andra tvekar vill jag dock följa :// 
Om andra tvekar vill jag dock följa
och aldrig mer tillbaka gå.

3. //: Jag följer korset och lämnar världen ://
Jag följer korset och lämnar världen
och ingen väg tillbaka går.

Tro Gud om gott

1. Tro Gud om gott och räkna med hans kärlek! 
Han ger det bästa som dej skänkas kan. 
//: Han gav dej Jesus, och han bar din smälek; 
Tro Gud om gott! Vem älskar dej som han? ://

2. Tro Gud om gott! Sitt barn han ej förgäter, 
han älskar ömmare än någon mor.
//: Hans djupa kärlek ingen nånsin mäter.
Tro Gud om gott! Hans famn är vid och stor. ://

3. Tro Gud om gott! Han trofast är i nöden, 
hans löfte fastare än klippan står.
//: Han bär sitt barn igenom själva döden. 
Tro Gud om gott, och all hans nåd du får. :// 

4. Tro Gud om gott! Låt inte otron störa! 
På otron kan du gärna tvivla här. 
//: I med- och motgång Gud dej hem vill föra.
Tro Gud om gott, snart bärgad står du där. ://

5. Tro Gud om gott! Hans kärlek kan ej svika. 
I Kristus allt sitt goda han dej gav.
//: Han älskar barnet alla stunder lika! 
Tro Gud om gott, och sorgen får sin grav. ://

Nu glädjens timme inne är

Långsam version:




1. Nu glädjens timme inne är
och manar oss till sång.
Vi stämmer upp den lovsång här
som änglar sjöng en gång:
Ära vare Gud i höjd,
frid på jorden, frid och fröjd,
över oss Guds välbehag
på denna glädjens dag!

2. I mörkret som på jorden var
ett ljus har blivit tänt.
Guds kärlek blivit uppenbar
i gåvan som han sänt.
Ära vare Gud i höjd...

3. Ja, låt oss nu till krubban gå
och hyllning honom ge.
Han vilar där på hö och strå,
vill bli vår Frälsare.
Ära vare Gud i höjd...

4. O tänk att han, Guds egen Son,
sej ner till jorden sänkt!
Allt högmod vänder han sej från,
de små sin nåd han skänkt.
Ära vare Gud i höjd...

Välkommen till fattiga hjärtan

1. Välkommen till fattiga hjärtan,
du ärans Konung och Gud!
Nu viker den hopplösa smärtan,
nu tystnar vår klagans ljud.

2. Nu stillar sej tårarnas flöden,
nu viker mörker och natt,
då livet tillintetgör döden
och ljuset oss hälsar glatt.

3. Det folk som i mörker försmäktar
ska finna frälsningens råd,
och själen som ingenting mäktar
ska frälsas av idel nåd.

4. Han liv och förlossning oss bringar,
vår vän, barmhärtig och god.
Han synden och döden betvingar
och offrar för oss sitt blod.

5. Välkommen, o Jesus, till jorden,
kom till oss alla nu in!
Vår Frälsare är du ju vorden,
så gör var och en till din!

6. Ta bort det som står dej i vägen,
gör rum i hjärtat för dej!
Du kallar ju på mej så trägen,
vill dela ditt liv med mej.

7. Så låt mej för evigt få vara
ditt djupa lidandes lön!
Ja, må du med Amen besvara
i denna advent min bön!

Försonare, som färgar röd

1. Försonare, som färgar röd
den väg där du går fram,
i dina spår nu trygg jag går,
du blödande Guds Lamm.

2. Försonare, du svettas blod
mitt i Getsemane.
Du fylls av ångest där för mej,
tar på dej syndens ve.

3. Försonare, till Golgata
jag ser dej blodig gå,
och törnekrönt du korset bär
som du ska fästas på.

4. Försonare, med blodig hand
mitt skuldebrev du tar
och spikar det vid korset fast.
Nu ingen skuld jag har.

5. Försonare, ett saligt ord
mej sist från korset når:
"Fullbordat!" ropar du för mej
och nu jag leva får.

6. Försonare, i dina spår
som färgats av ditt blod
mej alltid led och lär mej tro
att du min sak gjort god.

7. Försonare, sträck ut din hand,
din genomstungna hand,
och dra ditt återlösta folk
till dej från varje land!

Nu farväl, ni vänner kära

* 1. //: Nu farväl, ni vänner kära, 
far nu väl i Herrens namn! 
Gud ska själv oss hemåt bära 
i sin trogna fadersfamn ://
//: Vilken glädje, vilken sång 
om vi allihop en gång
återses i himmelen
hos vår bäste vän! 
Där ska inget avsked mera
äga rum bland Herrens folk ://

*2. //: Lev nu alla väl i Jesus, 
glöm ej herdens trofasthet 
som för fåren givit livet 
och blev vår rättfärdighet! ://
//: I hans seger har vi nog, 
livet har vi i hans blod,
ja, hans kärleks djupa sår
gav oss jubelår. 
Se, så går det hem på nåden, 
tills vi står i himmelen! ://

När allt omkring mej vilar

Utjämnad koralvariant:



1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina
i saligt ljus som ej går ner.

3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in.
I det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där jämt på dej jag aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dej alltmera när.

 

Låt Herren få helga dej

Alt. koral:



1. Låt Herren få helga dej, kom till hans bord,
förbli så i honom och lev av hans ord.
Bli vän med hans barn, bjud dem in i ditt stök,
och mitt i all stress hans välsignelse sök.

2. Låt Herren få helga dej, världen går på,
men tala helt barnsligt med honom ändå.
Ja, se i hans ögon vad han dej vill ge:
de dina i dej ska hans kärlek få se.

3. Låt Herren få helga dej, leda dej hem,
och spring inte före, vem hetsar dej, vem?
Följ honom i glädje och sorg på vår jord,
se alltid på Jesus och lev av hans ord.

Jag i tysta skuggors timmar

Alt. koral:



1. Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall.
Himlen av hans klarhet glimmar,
jorden är hans fotapall.
O min tro, du själens öga,
skåda den som i det höga
dessa sköna facklor satt
att oss leda i vår natt!

2. Skriv på fästet, klara måne,
Skaparns milda majestät!
Du oss ljus i natten låne,
så vi där kan se hans fjät!
Gläns nu över berg och dalar,
allt om Herrens under talar.
Kläd i silver flod och fält:
över allt sin tron han ställt.

3. O så nära, mej så nära
är du då, Oändlige!
Fast mitt öga ej kan bära
glansen av ditt anlete,
fastän tankarna blir matta
när de dej försöker fatta,
lever jag och rörs i dej,
Gud, min Gud, så nära mej!

4. Din förblir jag när jag vaknar,
när jag går till nattens ro,
och det ljus som här jag saknar
bidar jag med stadig tro.
Jag i stilla andakt tiger,
men min ande högre stiger
än dit alla stjärnor når,
än dit alla tankar går. 

Gud, jag hör hur torra länder

1. Gud, jag hör hur torra länder
kan välsignat gröna stå.
Ymnigt regn ditt folk du sänder,
låt mej några droppar få!
Mej också,
mej också,
låt mej några droppar få!

2. Far i himlen, kan du glömma
att jag syndat mot dej så?
Fast du kunnat mej fördöma,
låt mej åter nåd nu få,
mej också,
mej också,
låt mej åter nåd nu få.

3. Jesus kär, gå ej förbi mej,
låt mitt rop ditt öra nå,
kom och ta din boning i mej,
kom och rena mej också,
mej också,
mej också,
kom och rena mej också.

4. Ande god, kom hit och skala
bort mitt hjärtas hårdhet då.
Om min Herre Jesus tala,
om hans verk för mej också,
mej också,
mej också,
om hans verk för mej också.

5. Har i synd jag velat sova
och ej dina vägar gå,
ratat himlens rika gåva,
fräls, förlåt och fyll mej då,
mej också,
mej också,
fräls, förlåt och fyll mej då!

6. Faderns kärlek utan gränser,
Kristi blod som ska bestå,
Andens dop och nåd som glänser
strömme över mej också,
mej också,
mej också,
strömme över mej också.

7. Med din nåd, förmer än drömmar,
bind mitt hjärta, Gud, vid dej.
Medan livets vatten strömmar,
Gud, välsigna också mej,
också mej, 
också mej,
Gud, välsigna också mej. 

Kom nu syndare till Jesus

)

1. Kom nu syndare till Jesus,
som du är, med all din nöd.
Jesus redo är att frälsa
dej ifrån en evig död.
Han är mäktig, han är nådig,
tvivla ej, då själv han bjöd!

2. Kom du fattige, välkommen,
gläds att sådan nåd dej bjuds!
Utan pengar och för intet
livets bröd dej står till buds.
All sin nåd vill Jesus ge dej,
han som är ditt liv, din Gud!

3. Låt ej lagens dom dej hindra
eller din ovärdighet!
All den värdighet han fordrar
är att du din ringhet vet
och att honom du behöver.
Herren själv dej läre det!

4. Kom, betungade och trötte,
du som fallets prägel bär.
Dröjer du tills du blir bättre,
då du aldrig komma lär.
Syndare vill Jesus frälsa,
kom, så full av synd du är!

5. Se hur han i örtagården
kämpade för dej, och hör
honom ropa högt från korset
innan blödande han dör:
"Det är färdigt, ja, fullbordat!"
Ingen längre tvivla bör!

6. Hör hur Gud som mänska blivit
prisar kraften av sitt blod!
Lita då därpå fullkomligt,
ta ej annan tröst för god.
Ingen utom Jesus Kristus
kan ge tröstlöst hjärta mod.

Allt mänskosläktet av ETT blod

1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.


3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Ande, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 

För sista gången vi kanske nu

1. För sista gången vi kanske nu
tillsammans varit, det skiftar ju
beständigt om här på jordens rund.
Vårt liv det varar en liten stund.

2. Farväl ni kära och älskade,
igenom blodet befriade.
Vi möts ju åter, men när och var,
ja, det vet bara vår Gud och Far.

3. I himmelen är den sälla ort
där vi får mötas, o tänk, så stort,
att inför allmaktens store Gud
få bära namnet: en Kristi brud!

4. Ja, kära vänner, ej må vi då
så fasta pålar här nere slå!
Snart randas dagen då brudgummen
skall hämta oss från förgängelsen.

5. Guds ord och löften är medlen att
oss hålla uppe i tvivlets natt.
När känslan växlar i ebb och flod,
en blick på löftena ger oss mod.

6. Den gode herden själv före går,
och vi får följa i herdens spår.
För fienden han oss skydda vet,
tills han har fört oss till salighet.

7. Men under det att vi tågar dit,
vi må med allvar och heligt nit
till våra medmänskor ropa: "Kom!
Till Jesus, Frälsaren, nu vänd om!"

8. Snart stundar frihetens ljuva tid,
då vi får mötas i evig frid.
Så framåt! Snart är ju striden slut,
för evigt får vi då vila ut.

O mänska har du väl rätt betänkt

1. O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådetid som dej Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.

2. Tid fås ej åter när den förgått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?

3. Din Gud har gett dej förstånd och hand
att tjäna syskon och fosterland.
Var gagnlös dag, varje syndastund,
det är ett bortslösat Herrens pund.

4. För var minut som du spillde så
ska du vid domen till ansvar stå.
Ge därför akt på din nådatid
till själens välfärd och evig frid.

5. Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död
och har din nästa du gett ditt stöd?

6. O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen!
Din såningstid snart till ända går
och skördedagen dej förestår.

7. Din Gud och Skapare säger blid:
jag skänkte här dej en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!

8. Ja, verka nu medan dagen är,
när natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.

9. Den stora dagen är här till sist,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.

10. Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
ett evigt liv vi med Kristus får.

Förlåtelse utdelas

1. Förlåtelse utdelas
i Ordet åt envar,
och genom nåden helas
vad sönderslitet var.
Guds Son har oss förlossat,
han skiljemuren bröt,
han lagens ok har krossat
då han sitt blod utgöt.

2. Ej trogna blott det gällde,
det gällde världen all,
ty Satan alla fällde
i Adams syndafall.
Men liksom döden brutit
sej in på oss, så visst
har nåden även flutit
till oss i Jesus Krist.

3. Nog bön och syndasmärta
bör finnas i vårt bröst,
fast ej i dem vårt hjärta
får ha sin rätta tröst.
De gärna med får vara,
ja, de bör vara det
om Gud ska få förklara
i oss sin härlighet.

4. Ett är vad i Guds hjärta
för länge sedan skett,
ett annat känna smärta,
ta mot vad Gud har gett.
Ett är den stora gåvan,
ett annat handen tom
som mottar den från ovan
till evig egendom.

5. Står Guds ord på min hylla
och ej begagnas här,
då får jag själv mej skylla
om jag ej salig är.
Ty Herren annat tänkte
då han mej räckte det:
därmed han nyckeln skänkte
till himlens salighet.

6. Gud kom att oss försona
med sej i Kristus här.
Nu vill vi högt betona
att helt försonad är
vår Gud med hela jorden
i Jesu dyra blod,
om än emot de orden
här hela världen stod.

7. Blir någon inte salig
fastän den kunde bli,
blir från sin synd otalig
den aldrig verkligt fri,
är skulden dens allena
som inte ville tro,
i Jesu blod sej rena
och i Guds rike bo.

8. Det fribrev Jesus skrivit
på Golgata med blod,
det har beseglat blivit
då han, vårt liv, uppstod.
Det allt och alla gäller,
var fånge köptes fri,
men många hellre väljer
att gå i slaveri.

Så kasta bekymren, min syster, min broder

1. Så kasta bekymren, min syster, min broder,
på Herren, för Herren har omsorg om dej.
Han ger ju åt sparvarnas flock deras foder
och klär varje blomma som infinner sej.

2. Han prövar de sina med nöd och bekymmer,
men aldrig förskjuter han någon av dem.
Den timliga motgången utsikten skymmer,
men tron kan då växa på vandringen hem.

3. Han Israels skaror försörjde i öknen:
Guds manna från himmelen dagligen föll.
I havet, vid klippan, i striden, i töcknen
han bar dem i famnen, och löftet det höll.

4. Och ännu han lever, "den gamle av dagar",
är god och allsmäktig som fordom han var.
Hur tiden än växlar, han alltid så lagar
att bärgning åt barnen beständigt han har.

5. När otron dej kväljer, gå in i din kammar
och fly i Guds famn som en fågel i bo!
Var misströstans tanke en frestelse ammar,
men tron på Guds löfte ger glädje och ro.

6. Och löftet det ljuder så härligt ur Skriften:
förtro dej åt Herren, han omsorgen bär.
O ljuvliga utsikt bland prövningars skiften:
vårt hopp står till Herren, vår Frälsare kär!

Gud med fulla händer givit

1. Gud med fulla händer givit
riklig bärgning åt vårt land:
bröd från slätten, malm från bergen,
allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar,
sommarsol på evig snö
är ju smycken som han strödde
rikligt över land och sjö.

2. Svenska folk, du borde tacka,
tacka Gud av all din själ,
för det land som han dig givit,
att han vårdat det så väl.
Bed att han det ville hägna
med sin nåd från strand till strand.
Tacka så din Gud för gåvan,
för ett älskat fosterland! 

Herre, hemmet du oss gav

1. Herre, hemmet du oss gav
gläder våra sinnen!
Vi varandra håller av,
ler åt glada minnen.

2. Herre, hemmet du oss gav
vill vi trofast värja.
Splittraren och syndens slav
ska ej här få härja.

3. Herre, hemmet du oss gav
må oss finna vakna
för ett samlivs höga krav,
men din nåd ej sakna.

4. Herre, hemmet du oss gav
vi i ljus vill bygga.
Blir det mörkt, din käpp och stav
gör oss ändå trygga.

5. Herre, hemmet du oss gav
må du väl bevara!
Låt oss bortom död och grav
hem till dej få fara!

Fred och frihet Norden äger

Alt. koral (Eskil Lundström 1969, publ med tillstånd):



Fred och frihet Norden äger,
här än ljuder Herrens röst.
Längtan efter ljusets seger
här må brinna i vart bröst.
I vart hjärta Herren må
ordets goda säde så.
Över våra gravar Norden
grönske som den goda jorden.

Gud är vårt starka fäste

B-melodiformen:



GUDS FÖRSAMLINGS TRIUMFSÅNG

1. Gud är vårt starka fäste,
vår hjälp, vår vän den bäste,
en tillflykt mitt i nöden,
ett liv i själva döden.

2. Vi därför fruktar ingen.
Om världen än förginge,
när haven gruvligt svallar
och bergen börjar falla,

3. så står likväl Guds kyrka,
där vi den Högste dyrkar,
där glädjen fram kan strömma 
-  han kan sitt ord ej glömma.

4. Än råder här hans armar,
fast folken runt oss larmar.
I gryningen han hjälper,
tyrannerna han stjälper.

5. Ja, kom att se och märka
vad Gud i världen verkar!
Han krigets vågor stillar,
de ondas råd förvillar.

6. Han bryter spjut och bågar,
förtär i eld och låga
de ondas tunga vagnar
och skingrar dem som agnar.

7. I stillhet då besinna
att Gud till sist ska vinna.
Än vårdar han sin hydda,
oss Jakobs Gud ska skydda.

Vår mänskliga natur

1. Vår mänskliga natur
är högst begiven på
att få bli vis och lärd 
och höga ting förstå.
Man lär sej dag från dag,
men ändå aldrig lär
att all vår vetenskap
dock idel styckverk är.

2. Vad hjälper mycket vett
när samvetet är sjukt?
De lärda ofta har
förhärdat vad var mjukt.
Snart tar en lärd sofist
en ateist i famn
och så en slutsats drar
som svärtar Jesu namn.

3. Förståndet blåses upp,
man gör sej själv så stor,
men mest bedras ju den
sej själv för mycket tror.
Den stint i solen ser
får på sitt öga starr.
Mångt barn är mera klokt
än mången höglärd narr.

4. Man hämtar visdomssaft
ur usla brunnars hål
och ej ur livets brunn
med barnatro till skål.
Man söker världsligt gagn
och egna gåvors pris.
Den sådant vinna kan,
den hålls för klok och vis.

5. Men visheten består
i gärning mer än vett,
man kan ha mera ljus
fast man har mindre sett.
Fast satan mycket vet
och är i allting lärd,
kan han dock inte tro
och är ej ära värd.

6. Så lär dej att bli vis,
din uppgift ta dej an,
förgät den konst som ej
för Herren gälla kan.
En gnista är ej sol,
ett sandkorn är ej berg,
den störste filosof
mot Gud är minsta dvärg.

7. Lär känna Gud och dej,
så är du verkligt lärd.
Om du får dårars namn,
le åt vår galna värld.
När jordisk vishet blir 
ett ingenting till slut,
har Gud vad galet var
för världen dock valt ut. 

Kom och lyssna, Gud till ära

Alt. koral: 



Alt. koral (Eskil Lundström 1969, publ med tillstånd):



1. Kom och lyssna, Gud till ära,
kom och hör vad Jesus sagt!
Kom och låt oss noga lära
vad han på vårt hjärta lagt,
så att vi i all vår tid
har i honom själv vår frid
och i ord och verk bekänner
att vi hör till Jesu vänner.

2. Salig den som ödmjuk lever,
som i anden fattig är
och som inte sej förhäver
över vad Gud givit här,
utan Herren äran ger
och sin egen ringhet ser,
den ska evig glädje vinna,
öppet himmelrike finna.

3. Salig den vars trohet prövas
i bekymrens tunga lott,
men vars hjärta mest bedrövas
över egna fel och brott.
Till den Gud som allt förmår
ej en suck förgäves går:
mer än någon här kan tänka,
härlig tröst ska Herren skänka.

4. Salig den som i sitt hjärta
är saktmodig, from och god,
som i glädje och i smärta
bär sitt jämna, lugna mod,
utan flärd och ränker är,
aldrig harm och avund när.
Den i frid med sej och andra
glad sin värld ska genomvandra.

5. Salig den sin lust ej finner
i vår världs fåfänglighet,
men av helig åtrå brinner
efter sann rättfärdighet,
trängtar att i jordens grus
få se himmelskt liv och ljus.
Den ska utan att förvillas
se sin trogna längtan stillas.

6. Salig den som för de arma
omsorg i sitt hjärta bär,
tröttnar ej att sej förbarma
över den som nödställd är,
men på Himlafaderns sätt
gör den trycktes börda lätt,
den ska själv i nödens timma
Guds barmhärtighet förnimma.

7. Salig den som ren och tuktig
i sitt tal, sin gärning är,
den som vaksam och gudfruktig
segrar över ont begär,
och som har ett samvete
rent av Guds förlåtelse,
den ska helgas till den fröjden
att få skåda Gud i höjden.

8. Salig den som vill befrämja
samsyn, enighet och frid,
livar kärlek, stiftar sämja,
kväver hat och dämpar strid,
knyter skilda vänners band,
åt en ovän räcker hand,
inte hatar, inte hämnas -
den ska än Guds barn benämnas.

9. Salig den som tåligt lider
för det rätta oförrätt,
och fast det i hjärtat svider
inte ändrar handlingssätt,
alltid håller sanning kär
och beredd till offer är:
Gud ska den till målet föra,
himmelen ska den tillhöra.

10. Herre, gör så att din lära
nu blir skriven i mitt bröst,
blir min levnads ljus och ära,
blir mitt hjärtas fröjd och tröst.
Och med denna salighet,
som för tid och evighet
i ditt ord de trogna lovas,
Gud, låt också mej begåvas!

Till Jesus fram

1. Till Jesus fram i nödens mörka timma,
där får jag strax hans nåd på nytt förnimma.
Nytt ljus i Ordet ser jag för mej glimma,
och vid dess sken sej skingrar sorgens dimma.

2. Till Jesus fram idag på bönens vingar,
om glädjen lockar eller nöden tvingar.
I tron mitt hjärta sej till honom svingar,
sin hyllningsgärd det ödmjukt honom bringar.

3. Till Jesus fram var dag, för tiden lider,
i goda dagar och i onda tider.
När det en dag för mej mot slutet skrider
till Jesus hem jag far från livets strider.

Vem vill med till himlens rike

Rytmisk originalkoralform:


1. Vem vill med till himlens rike?
Kom, för Jesus kallar nu!
Kom nu, fattige och rike,
här ryms både jag och du.
Vänd dej ifrån synden bort,
kom, för tiden är så kort!
Inte vill du Jesus neka
för att med begären leka?

2. Jesus Kristus är vår enda
väg till himlens härlighet.
Den som inte vill sej vända
till Guds Son förstår ej det.
Egen konst och visdom ej
räcker för att rädda sej.
Den som vill till himlen hinna,
måste detta väl besinna.

3. Du som vrider dej och vänder,
vet du inte vad du vill?
Syndens tjänst må få en ände,
snart kan himlen stängas till.
Du som säger: visst, jag vet,
den som bara kunde det -
be i Jesu namn om kraften,
om du hittills inte haft den.

4. Erkänn först din själavåda,
som i lagens ljus du ser.
Låt så Jesus dej benåda,
sänk dej i hans kärlek ner!
Av allt hjärta lägg dej vinn
om att Jesu håg blir din,
att hans gärningar få göra
och på andras böner höra.

5. Det är dags att börja vandra,
evigheten nära är.
Be och sjung och styrk varandra,
muntra, mana, lyft och bär.
Kom, ni stora, kom, ni små,
kom nu och ta korset på!
Alla följe, ingen svike,
kom, följ med till himlens rike!

Då Jesus på korset sitt liv för oss gav

Alt. koral:


1. Då Jesus på korset sitt liv för oss gav,

ja, för oss tog domen och glöden, 
då löstes från träldomens boja var slav 
som dömts till den eviga döden. 
Då blev den betalad, vår gränslösa skuld, 
med Gudslammets blod, inte silver och guld
- ett under av nåd mitt i nöden! 

2. Och allt vad oss Jesus med död och med blod
och med sin uppståndelse vunnit, 
vi fått som en gåva i döpelsens flod, 
vi har nu Guds salighet hunnit. 
Ja, dubbelt igen av Guds hand har vi fått 
för alla missgärningar, synder och brott, 
som Gud hos oss syndare funnit. 

3 Ja, än för vår räkning står döpelsens nåd, 
så hel som oss Herren den skänkte, 
då han i vårt dop enligt frälsningens råd 
vår synd ned i havsdjupet sänkte. 
Rättfärdighet, barnaskap, frihet från skuld 
vi äger i Jesus, vår Frälsare huld. 
O om vi i tron det betänkte! 

4. Då skulle vi jublande prisa vår Gud 
för allt, vad i dopet han givit; 
då skulle vi hörsamma, lyda hans bud 
och följa den maning han givit. 
I hoppet så glada vi skyndade då 
mot hemmet att himmelska kronorna få, 
som redan vår arvslott har blivit.

Jag sjunger min morgonsång

Alt. koral:



1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
det gläder mej dagen lång
att han är nära.
Hur skulle jag kunna här
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2.  Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, redan på fästets rund
är solen hunnen.
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud under många år
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och om jag kan trogen stå
i allt det lilla,
så ska jag det stora nå,
ja, ske Guds vilja!

Text: Matias Orheim

O om jag vore mera lik

 

Alt. koral:
 

1. O om jag vore mera lik
dej Jesus, stark och god,
så hjärtevarm och kärleksrik
som du i striden stod!
Ja, vore jag i detta nu
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

2. Vem kan få sagt hur stort det var
att du till oss kom ned
och himlen hit till jorden bar
vid sång om frid och fred?
Å, vore jag din avbild nu,
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

3. Så se då i mitt hjärta in,
min Frälsare, och säg
vad du kan se i själen min
som inte är av dej.
Och vänd mitt inre mot dej nu,
så jag blir mer som du, som du!
Så säll jag då ska bli!

4. Ja, böj mej, böj mej inför dej
och sätt mej vid din fot!
Allt övermod du ser hos mej
riv upp med stam och rot!
Hos dej vill jag få stanna nu,
så jag blir mer som du, som du.
Min Gud, så säll jag blir!

5. Din strid, o Jesus, var så stor
att svetten blev som blod.
Å, sänd mej kraften av ditt ord
och ge mej samma mod!
Din Faders glädjefyllda blick,
den får jag för att du den fick.
Min Gud, så säll jag är!

En bister natt kring jorden sträcktes

Alt. koral:
 


1. En bister natt kring jorden sträcktes
av himlens straff och stränga lag:
Guds vredes blixt och dunderslag
i syndens svarta moln uppväcktes.
Vårt arma släkte för sig såg
en avgrund av de största plågor,
en sjö som brann av svavellågor
och själen dödsdömd fängslad låg.

2. Min Gud, vad var här för en jämmer!
Så häftigt Skaparns vrede brann,
att vi ej kunde frälst varann
ur nöd som än vårt samvet klämmer.
Här låg då dessa mänskoliv,
som ingen nådens gryning märkte,
men av förlorad lycka värkte
och dömt varann i agg och kiv.

3. Av nöden kan om hjälpen slutas,
ju högre fara, större råd.
O allra högsta vishets nåd,
för dig vart hjärta bör utgjutas
i evig vördnad till ditt lov:
vem trodde att för slika själar,
så genomonda syndaträlar,
du öppna vill ditt Gudahov?

4. Men o, en sådan härlig gryning
som över jorden nu uppgått
så snart de usla mänskors brott
fått undergå den Högstes syning:
Se, döden dö i liv förbyts,
ty kvinnans Säd skall ormen krossa,
förgäves skall då satan trotsa
när jord och himmel sammanknyts!

5. Här gavs de första nådestrålar
på Evangelii himlavalv,
så hela mörkrets rike skalv,
här slogs de allra tyngsta pålar
som grund för allt vad lycka är.
Nu kom ju själv den vrede Guden
fastän han inte hit var bjuden
och erbjöd först förlikning här!

Fruktar du för faror som kan hopa sej

1. Fruktar du för faror som kan hopa sej,
märker många mörka makter inom dej,
öppna hjärtats fönster och slå upp dess dörr,
släpp nu lite solsken in.
Släpp nu lite solsken in!
Släpp nu lite solsken in!
Öppna hjärtats fönster och slå upp dess dörr,
släpp nu lite solsken in!

2. Sviktar tron på Gud och är din kärlek matt?
Fick du inget svar på bön den långa natt?
Öppna hjärtats fönster och slå upp dess dörr,
släpp nu lite solsken in... 

3. Vill du gå med glädje till din Faders hus?
Vill du vandra i hans kärleks varma ljus?
Öppna hjärtats fönster och slå upp dess dörr,
släpp nu lite solsken in...