Bartolomaios var en karl

Alt. koral:

1. Bartolomaios var en karl,

som hade Tolomay till far.

I Kana fick han heta mer:

//: Natanael, Gud ger, Gud ger! ://

2. När han vid fikonträdet satt,

Filippos kom och påstod att

de nu Messias hade sett

//: i Jesus ifrån Nasaret! ://

3. "Men kan det komma nånting bra

från Nasaret?" Natanael sa.

Filippos honom övervann:

//: "Följ med och se det själv!" sa han ://

4. När Jesus såg Natanael, 

han såg en rak och ärlig själ,

som snart sa övertygat lugn:

//: "Du är Guds Son och Israels kung!" ://

5. Vi lever ganska långt ifrån

Natanael Tolomayosson.

Men tolv apostlars vittnesbörd

//: gav också här en riklig skörd ://

 

Herren vår Gud har rest sin tron

Tills Saulus helt förvandlades

 

1. Tills Saulus helt förvandlades

han hat och mordlust andades.

Ja, Jesus nästan stenades (Joh. 8:59, 11:8)

//: när galet fromma enades ://

2. Vid påsktid i Jerusalem

är Jesus redan dömd av dem.

När Stefanus blir stenad där,

//: så gärna Saulus klädvakt är ://

3. Sen tänker han i Syrien

få gripa kristna kvinnor, män.

Då uppenbarar Jesus sej:

//: "Säg varför du förföljer mej!" ://

4. Han i Damaskus bad helt blind,

tills Ananias djärvt steg in

och sa: "Min bror, din syn du får

//: och Andens gåva nu dej når!" ://

5. Så döptes han och drog på stan,

gav Jesus äran hela dan,

tills i en korg, bland hot alltfler,

//: från stadens mur han sänktes ner ://

6. De kristna i Jerusalem

bjöd inte genast honom hem.

Men Barnabas var vis och sa:

//: "Följ med mej du, så blir det bra!" ://

7. S:t Paulus blev apostel, han,

missionsresor blev tre, minsann!

Han talade, skrev många brev,

//: så Jesus känd och älskad blev. ://

8. Han stenades men strök ej med,

i fångenskap Guds ord han spred.

Fast Nero högg hans huvud av,

//: hans ord flög över land och hav! ://

Matteus var en publikan

1. Matteus var en publikan, 
den kanske smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars ganska ensam där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus' glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

7. Johannes´ trogna la sej i:

"Säg, fastar inte ni som vi?"

"Nej, bröllopsgäster mera tar,

//: så länge brudgummen är kvar" ://

8. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Ljuset över landet spred sej

1. Ljuset över landet spred sej,
liv och glädje förde med sej,
värt vårt tack och lov och pris.
Kristi folk idag ska sjunga,
lova Gud med själ och tunga,
ära Gud på värdigt vis.
Hans martyrer togs ur faran
till den stora vita skaran
där i ljuset vid Guds tron.
Syndens glädje sågs de vraka,
evig fröjd de nu ska smaka,
höjer där sin lovsångs ton.

2. Kristi vittnen, Gud till ära,
evangelium vill bära
ut till hela denna jord.
Lyft din sång med helig styrka,
du vår mor, du Kristi kyrka,
upp mot himlens höga kor!
Kristus, konung segerrika,
gör oss dina vittnen lika,
som i döden segra kan!
Du som fienden betvingar,
göm oss under dina vingar,
håll oss i din högra hand.
Amen, amen, amen!

Apostlarna satt i Jerusalem

Alt. koral:



1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett jordiskt hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!

Nu fröjda dej, du vida jord

1. Nu fröjda dej, du vida jord,
åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.