Du som är vägen, sanningen och livet

1. Du som är vägen, sanningen och livet, 

eviga ljus, till salighet oss givet, 

Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, 

helt oss förnya. 

2. Herre, du ensam är det sanna ljuset, 

som kan oss leda hem till fadershuset. 

Lys oss, att under vandringen i gruset 

dej vi må följa.

När livet går sin gilla gång (Kristus ger frid)

Jag hörde himlens röst idag

I Jesus får vi del utav Guds gåvor (Hela hemligheten)

Den gode Herden går här fram

Alt melodiform:

1. Den gode Herden går här fram.
Av spridda får och späda lamm
han sej en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

2. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
oss återlöst från evig nöd.

3. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
skall växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

4. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och bära frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

5. Och himmel skall förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn på skilda tungors ljud
skall vara Frälsare och Gud.

*6. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underbara råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

O Herre Jesu Kriste

Vem är han som bott i stjärngemak

1. Vem är han som bott i stjärngemak,

men får sova under stallets tak?

DET ÄR JESUS. Han så fattig kom

för att ge oss av Guds rikedom.

2. Vem är han som står bland spån och damm,

fast han är av Davids furstestam?

DET ÄR JESUS...

3. Vem är han som ut i öknen drar

för att fasta fyrtio långa dar?

DET ÄR JESUS...

4. Vem är han som trött har satt sej ner

vid en brunn och där om vatten ber?

DET ÄR JESUS...

5. Vem är han som drivits bort från byn,

hemlös, mer än fågeln under skyn?

DET ÄR JESUS...

6. Vem är han som krönt med törne är

och på korset allas synder bär?

DET ÄR JESUS...

7. Vem är han som upp till himlen far

men ändå är hos oss alla dar?

DET ÄR JESUS...

För mej är livet Kristus, död en vinst

Se på himlens många fåglar

Därför att Ordet bland oss bor

Vår Gud har skapat allt som är

1. Vår Gud har skapat allt, som är, 

var sol och var planet,

och obetvinglig omsorg bär 

om jordens mänsklighet. 

2. Ej solsystemens väldighet, 

ej nebulosors glans 

fick honom att bli ett med det, 

som valt att ej bli hans. 

3. Men misstro och motspänstighet 

vek undan för ett ja, 

när jungfruns tro och ödmjukhet 

lät Sonen boning ta. 

4. Av Anden lyftes vår natur 

ur egensinnets hav 

och fram steg gudamänskan ur 

vår egenviljas grav. 

5. Han, som har fötts av Gud, blev så 

ett barn av vår planet. 

Nu kan vi, jordens barn, också 

få Sonens härlighet. 

6. Än mer, hans kors, hans djupa sår, 

hans ensamhet och skam 

ger liv där sårens kärlek når 

till all vår smärta fram. 

7. Vi faller i förundran ner 

för underverkets glans, 

att Karlavagnens Herre ger 

oss livet som är hans.

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

Jesus Kristus är vårt centrum

1. Jesus Kristus är vårt centrum 

och vår hälsas när och hur. 

Kyrkan är som Kristi väntrum, 

där vi väntar på vår tur. 

Han har svar på orons fråga, 

därför att han plågats av 

allt som smärta åt oss gav. 

2. Ingen mer än han allena 

har så verksam medicin. 

Den kan läka, stärka, rena 

samvetet och gjuta in 

av hans egen glada vishet, 

av hans hopp och tålamod 

genom Kristi kropp och blod. 

3. Gud av Gud, min kraft och hälsa,

Faderns och Marias son 

är den ende som kan frälsa 

mig ifrån mitt livs demon 

och kan ge en verklig frihet, 

friheten att vara god 

med Guds Andes djärva mod. 

4. Gud har sig med oss förenat – 

det är mer än jag förstår. 

Vad han tänkt och vad han menat 

längre än min tanke når, 

högre än de djup och höjder, 

där Guds avsikt ännu har 

djup och höjd och vidder kvar. 

5. Vi behöver inte svara 

för hur en gång det gick till. 

Gud skall undret själv förklara 

när och hur och som han vill. 

Intill dess för oss det räcker 

med att han är Läkaren, 

som steg ned från himmelen.

Kärlek så varm

Högt i stjärnehimlen

I dej är allt förenat och försonat

Du har en känsla av vilsenhet (Jesus Kristus är densamme)

"Jesus! Jesus!" suckar detta hjärta

1. "Jesus! Jesus!" suckar detta hjärta,

tryckt, förkrossat, dignande av smärta,
tärt av livets saknader och kval.
"Jesus! Jesus!" svara berg och dal.

2. Säg, o värld: var skall jag finna Herran?
Mig så nära är han dock så fjärran.
Ej hans skugga blott i tidens älv,
honom vill jag finna - honom själv.

3. O, var blomstrar i hans armar friden? -
Slumrar du måhända midnattstiden,
gode herde, vid olivens stam?
Går bland dalens hjord Guds rena lamm?

4. Över allt hans milda röst mig kallar,
där bland liljor källans jaspis svallar,
där i ängens nardusrika vår
susande den gamle eken står.

5. Vart jag hastar, är han mig till möte;
högst på berget, djupt i däldens sköte
sträcker han sin kärleksrika famn,
viskar, Edens fläktar likt, mitt namn.

6. Viska ömt, att synden är förlåten!
Kyss från själens bleka kinder gråten,
och naturens stora harpa bjud
festligt sjunga Kristus och hans brud!

Vänd mot källan, dold i djupen

Du ser kanske Jesus som barnet i krubban

1. Du ser kanske Jesus som barnet i krubban,

med herdar på marken och tre vise män,

med stjärnor som strålar och änglar som sjunger,

ett omistligt bidrag till julstämningen.

Men har du sett Jesus som hänger på korset,

som sonar all din synd, tar på sej din nöd?

Och har du sett Jesus som uppstår ur graven,

ger hopp om ett nytt liv och seger över död?

2. Du ser kanske Jesus som Mästerprofeten,

en ledargestalt och ett stort ideal,

som ger oss ett nytt bud, ett bud om att älska,

att leva för andra och göra sitt val.

Men har du sett Jesus som hänger på korset...

3. Du ser kanske Jesus som den Gud har sänt oss

till hjälp mot var sjukdom och plåga vi ser,

och det är vår visshet, att Jesus vill höra

och svara i rätt tid på böner vi ber.

Men har du sett Jesus som hänger på korset...

A C Rutström 300 år: Väl mej, evigt väl

   

1. Väl mej, evigt väl!

Ande, liv och själ

ska dej nu och evigt vörda,

som igenlöst min förstörda

himlaarvedel.

Tack, Immanuel!

2. Efter många kval,

plågor utan tal,

som mitt eget hjärta spunnit,

har du sent omsider hunnit

bli mitt ledmotiv,

grunden för mitt liv.

3. Länge nog har jag,

skrämd, fördömd och svag

burit en odräglig börda,

velat mej i otro mörda,

tänkt att göra väl

när jag kvalt min själ.

4. Men i nådens ord

fann jag dukat bord.

Där har du av nåd förklarat,

ja, för världen uppenbarat:

ingen själ som dör,

dör för det hon bör.

5. Ty Guds nåds magnet,

hans rättfärdighet,

har i nit så högt uppstigit -

det har Anden ej förtigit -

att av Jesus blott

den full lösen fått.

6. Så besvärligt vann

världens löftesman,

blev ock förr ej aktad värdig

ell´ i andanom rättfärdig,

än han inför Gud

uppfyllt lagens bud.

7. Sådant sanningsljud

talar själve Gud,

kan ock andra ord ej fälla,

ty Guds Son fick så beställa.

Så är saken gjord.

Så är nådens ord.

8. Här har tron sin grund

var minut och stund.

Så vill Gud att det ska vara,

detta får vår själ erfara.

Mer och mindre tro

ger oss aldrig ro.

9. Milde själavän!

Tack, som mej därhän

med så mycket möda dragit,

och dej så min själ antagit.

Låt mej nu i frid

evigt bli därvid.