Lofsöngur (O Gud vors lands)

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð! 

Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn! 

Úr sólkerfum himnanna hnýta þér krans 

þínir herskarar, tímanna safn. 

Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár 

og þúsund ár dagur, ei meir: 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

Íslands þúsund ár, Íslands þúsund ár, 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

 

O Gud, du fosterlandets Gud, 

vi lovar ditt heliga, heliga namn! 

Se, himlarnas solbanor knyter en krans 

av timmar och år i din famn! 

Inför dig är en dag såsom tusen år, 

årtusen som dagen du gör,  

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör. 

Islands tusen år, Islands tusen år

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör.

Välsigna, Herre Gud, vårt folk och fosterland

1. Välsigna, Herre Gud, 
vårt folk och fosterland, 
och sträck din milda allmaktshand 
utöver varje hydda! 
Giv enighet och frid, 
oss upprätthåll och stärk, 
befrämja våra händers verk 
och våra hem beskydda. 
Giv tålamod, giv mannamod 
i motgång och i fara, 
giv alla kraft att liv och blod 
för allmänt väl ej spara,

o Gud, var de betryckta god, 
de lidande försvara!

2. Giv att ditt dyra ord 

predikas bland oss rätt,

med Andens ljus och kraft, att det 

må livets frukter bära,

de säkras stora hop 

ur syndens sömn väck opp,

de väckta må i tro och hopp 

förkovras till din ära!

O Gud, om detta kära land 

dej ville rätt tillhöra,

och vi i trons och fridens band 

din helga vilja göra,

så skulle ingen oväns hand 

förmå att oss förstöra.