1. Vi ser den stora skaran där
av dem som Herren sände.
Din kärlek tvang dem, Fader kär,
din eld i dem du tände.
De sökte inte sej och sitt,
för dem allt gällde dej och ditt:
de barn du återlöste.
2. Se, Herren Jesus själv går med
som fordom främst i skaran.
Hans ord slår varje tvekan ned,
hans blick ger mod i faran.
Hans längtan att var mänska nå
från trakt till trakt dem ber att gå:
hans väg de måste följa.
3. Han själv går med, fast likväl kvar
där, dit en gång han hunnit.
Se, längs den väg han vandrat har
alltmedan sekler svunnit,
hur helgedom vid helgedom
nu vittnar om att hit han kom
och tog bland oss sin boning.
